Analogier tycks inte vara comme-il-faut i detta lättkränkthetens tidevarv. ’Att jämföra’ tolkas genast som ’att jämställa’ och vips dyker ett mjältsjukt svarttroll opp (för att alludera Tegnér). För den mer besinnade människan är dock analogier ett oumbärligt verktyg av stort värde i juridiken, ekonomin och språket i gemen.
Följer gör här några reflektioner med utgångspunkt i en nyläst bok ”Shortcut – how analogies reveal connections, spark innovation and sell our greatest ideas” av John Pollack (Avery, 2015).
I huvudet på en professionell analogiker
Med sin osvikliga förmåga att provocera lyckades Levi Wiklander, under en av de mer mentalt spänstiga kurserna om organisationsteori på FEK:en på SU i början av 1990-talet, uppröra sina studenter med att hålla fram två pennor och säga ”Jämför dessa pennor!”. Efter en stunds kränkhet utifrån missuppfattningen att Levi nedvärderad studenternas intellektuella kapacitet uppstod en intressant diskussion om grunderna för jämförelser. Är det likheterna som är utgångspunkt i en jämförelse? Är det skillnaderna? Vilka egenskaper eller funktioner kan variera utan att vi tvingas ”byta ord” för ett ting? Hur kan en jämförelse vara fel eller rätt? Vad för en jämförelse med sig? Det var ett av de unika och sällsynta tillfällena alla tankar tycktes få flöda fritt. Alla analogier var möjliga.
Analogi, som många vetenskapliga termer, härrör från grekiskan och betyder proportionalitet. Som ett grundläggande begrepp har det förstås många synonymer och variationer som syftar på ungefär samma sak: liknelser, metafor, parallell, allegori, ideom. Analogin är en nyckelfaktor till varför vi som människor lyckats utvecklas intellektuellt till skillnad från andra djur. Redan från fyra års ålder kan människor förstå enkla analogier (t.ex. fågelns näste är som hundens koja). Det finns en direkt koppling mellan analogiskt tänkande och vår förmåga att kunna finna nya mönster samt kommunicera erfarenheter med varandra via användningen av symboler. VI kan bara beskriva nya ting i termer av gamla ting som vi redan känner till (jfr Johan Asplunds klassiker Om undran inför samhället). En bärbar minidator för olika former av kommunikation omtalas så som en ’smart phone’. Analogier finns inte bara i språket utan lika mycket i den fysiska värld vi skapat, en modern bil är formad till en gammaldags hästdriven diligens (en morfologisk eftersläpning).
Analogier fungerar som en intellektuell genväg (’shortcut’) för att snabbt kommunicera komplexa idéer. Analogier är så effektiva som argument eftersom de bär med sig ett helt nätverk av idéer och koncept. Det är också det som gör dem så lömska.
Ius ex analogia
Analogier och analogislut är väl bekanta för jurister.
Pollack skriver ur ett anglo-amerikanskt perspektiv där jurister har en väl utvecklad förmåga att analogisera från rättsfall till rättsfall, eftersom rätten byggs genom prejudikat i common law-systemet. Juridik blir den intrikata konsten att extrahera en rättsprincip från ett specifikt fall för att därefter applicera denna princip på att annat specifikt fall.
I en artikel i On analogical reasoning (Harvard Law review, 1993) skriver prof. Cass Robert Sunstein (Chicago Law School) att rättsliga analogislut har fyra delvis överlappande karaktäristika: principiell samstämmighet (principled consistency), fokus på detaljuppgifter (focus on particulars), ofullständigt formulerad rättslig bedömning (incompletely theorized judgement) och principerna är verksamma med en låg grad av abstraktion (principles operating at a low or intermediate level of abstraction). I common law-systemet fungerar således analogisluten utan explicit formulerade rättsprinciper.
Ett talande exempel på analogier i den amerikanska juridiken är Maryland v. King, ett fall av det vi i Sverige kallar topsning, dvs. polisens provtagning av DNA i misstänkta personers saliv. I det amerikanska fallet hävdade det offentligas ombud att topsning var ”det tjugoförsta århundradets fingeravtryck” och kunde göras utan tillstånd, medan försvaret hävdade att topsning var en form av besiktning av person som krävde tillstånd. Det offentliga vann målet med en 5 mot 4 majoritet i USA:s högsta domstol, topsning var att jämställa med fingeravtryck. Även om analogin har sina meriter finns det grundläggande skillnader i att fingeravtryck används för identifiering av en person, medan topsning används för att knyta en person till ett brott.
I det kontinentaleuropeiska rättssystem (civil law) som de nordiska länder tillhör har analogier en delvis annan roll eftersom analogisluten, ex analogia, utgår från något som redan från början är uppfattat som en rättsprincip eller ett regelkomplex. Abstraktionen är redan formulerad, därtill på en hög explicit nivå. Vad som återstår är att identifiera det särskilda fallets generella karaktäristika. Analogislut använder vi när rättsreglerna inte direkt inrymmer den uppkomna situationen. Vi jämför två ytligt sett helt olika fenomen (en abstrakt regel och en unik händelse) och finner dem i juridisk mening likställda. Analogier är många gånger av nöden inom civilrätten (dock annorlunda inom straffrätten).
Som exempel har under senare tid flera jurister (däribland jag själv) brottats med ABL 1:7:s annonseringsförbud och dess innebörd för bolagsfinansiering via olika internetbaserade medier. Även om annonseringsförbudet formulerades så sent som för drygt 20 år sedan bär begreppet annonsering en distinkt gutenbergsk prägel. En vår tid där publika medium socialiserats och vuxit exponentiellt behöver begreppet expanderas för att fylla någon funktion. Vi kan kanske se analogier mellan bl.a. en tidning och en webbsida, en radannons och ’ett tweet’, en annonsör och en bloggare. Här finns både likhet och olikheter. Kontexter, funktioner och tekniker har alla sin roll i att försöka överbrygga gapet mellan regel och praktisk manifestation. Hittills har inte frågan prövats i domstol, men analogierna kommer ha avgörande betydelse.
Pollacks kriterier för verksamma analogier
Utan ambition att sammanfatta Pollacks roliga och upplysande bok återkommer en checklista för att beskriva sina exemplifierande analogier oavsett område. Checklistan kan användas både för att ta fram verksamma analogier och för att analysera analogier. Enligt Pollack har en effektiv analogi följande fem kriterier:
- Använder något som åhöraren känner till för att förklara något som hen inte känner till
- Lyfter fram likheterna mellan de två fenomenen men mörkar olikheterna
- Identifierar användbara abstraktioner (principer)
- Berättar en sammanhängande historia
- Ger emotionell genklang
En analogi behöver, eller kan, inte vara ’sann’ i någon vetenskaplig mening. Det är som Sunstein skriver ”The process of reasoning by analogy is not science, and it cannot be anchored in anything other than what human beings actually believe.” En analogi är ofta ett paket av sammanlänkade idéer, begrepp, relationer och processer varför det alltid finns en risk för att det kommer med mer än vi önskar eller att det finns underliggande konnotationer som är kontraproduktiva.
Nyligen beskrev jag exempelvis beskriva ett företagsförvärv som en fotbollsmatch med två motstående lag, olika spelare, spelplan, spelperioder, taktiker och regler. Även om analogin kan förklarar företeelsen för någon som inte är så bekant med företagsförvärv leder den också på avvägar eftersom företagsförvärv inte handlar om att vinna, det inte finns någon domare på plan och målföretaget är definitivt inte någon boll.
Riskerna med analogier är att de på ett kraftfullt sätt kan sätta onaturliga ramar för en diskussion, leda till förhastade slutsatser och väcka upp känslor som inte gynnar situationen. Pollack liknar dem vid anden i flaskan, när de väl släppts löst är det svåra att fånga in och korka igen. Analogier har ett överläge gentemot logiska argument eftersom de förmedlar sammanhängande berättelser och gör dunkla allusioner utan att på ett transparant sätt tala till intellektet.
Som alla populärvetenskapare ligger Pollacks styrka i de intressanta anekdoter och berättelser som han snitslat ihop, inte i den stringens eller modell med vilket detta skett. Pollack är en talskrivare, bl.a. annat för tidigare amerikanska presidenten Clinton, och inte forskare. Självklart finns därför mer att tillägga kring analogier ur praktiskt-filosofiskt perspektiv, bl.a. tydligare lyfta fram det budskap som för fram genom att jämföra två objekt. Dock är boken i högsta grad läsvärd och tankeväckande.
Slutord
Både i det professionella och i det privata är det lätt att befinna sig på den ena eller andra sidan av ett analogiargument. Det är därför bra att ha ett verktyg för att upptäcka dem, skapa dem, förstå deras effekt och dekonstruera dem. Pollacks bok om analogins anatomi låter läsaren se grunderna i ett sådant verktyg.
Såsom en bok vars ämne egentligen är vårt språk lämnar den förstås en mestadels abstrakt eftersmak. Men eftersom det mesta av den professionella praktikerns arbete utrycks i talat och skrivet språk är den likväl nyttig som ett påminnande sökfilter: vilka analogier innehåller en kommunikation, vilka är o/rimliga, vilka har fått rama in diskussionen och hur har de påverkar budskapet eller samtalet?