Crowdfunding ökar trycket men tappar höjd

Standard

Gräsrotsfinansieringen börjar bli alltmer övertygande. De senaste veckorna har alltfler mediakanaler – social media, nättidningar, papperstidningar och tunnelbanereklam – marknadsfört budskap om gräsrotsfinansiering i allmänhet, men också om specifika företag och investeringar. Det är lätt att föreställa sig hur dessa investeringserbjudanden kommer bli alltmer slipade och genomsyrande så att trycket att investera allt svårare att motstå. Vem kan säga nej till att investera en overksam sparkrona i ”nästa Facebook” när alla dina sociala flöden formligen översköljer dig med lyriska lockrop från vänner och pånyttfödda affärsänglar? Kan vi ens mentalt hantera investeringar utan synliga skyddsnät?

Framtidens sociala tryckkokare

Detta är bara början. Det lär inte vara långt tills att vi får se regelrätta boiler rooms inom social media som hämtar taktik och verktyg från internets trollfabriker. Exempelvis skräddarsydda vittnesmål och tillrättalagda nyheter från dina kontakter och influencers som pumpar upp en viss aktieinvestering. En sådan fas av gräsrotsfinansieringens utveckling blir den absolut känsligaste och om den föregår elementär lagstiftning kommer gräsrotsfinansiering rätt förtjäna epitetet ”en juridisk katastrof i vardande”. Även om de plattformar som möjliggöra och sprider gräsrotsfinansiering torde ha de tekniska förmågorna att tämja en sådan utveckling – genom krav på både entreprenörer och finansiärer – har de inga incitament till att göra detta.

En magisk skog full av enhörningar

Löftena från crowdfunding-kampanjer är alltigenom fagra. Att likna sitt projekt vid en känd så kallad enhörning (”ett Spotify för tidningar”, ”ett Uber för restauranger”, ”ett AirBnB för parkeringsplatser”) är vanligt. Ett annat sätt att leda tanken till oanad succé är att koppla den till vad som allmänt uppfattas vara en underliggande och omstörtande trend i samhället eller tekniken, till exempel ekologiska produkter, tjänster inom artificiell intelligens och uppkopplade produkter inom sakernas internet. Självklart finns det fantastiska möjligheter inom alla dessa områden, men de flesta företag kommer ändå att falla kort om målet eller haverera.

Investerares olidliga dumhet

Den nymornade beteendeekonomin lär oss att vi inte, märkligt nog, är så rationella och skarpa som vi trott under alla år av modellerande utifrån den ”ekonomiska mannen”. Istället är det de logiska felsluten som stör eller präglar vårt sätt att göra investeringar. Folk i gemen och särskilt aktieinvesterare tillämpar olika tumregler för att hantera osäkerhet i beslutssituationer. Tumregler som lätt leder fel, bland annat:

  • Konfirmationsbias (confirmation bias). När en investerare tror på en aktie, litar hen mest på sådan fakta som stöder investering i aktien. Den information som talar emot sållas mentalt bort som irrelevant eller överdrivet negativ. På aktiemarknaden finns till exempel en tendens hos investerarna att följa ”marknadssentimentet” (känslan eller trenden på aktiemarknaden) snarare än att göra egna analyser.
  • Spelarens felslut (gambler’s fallacy). En investerare tror gärna att historiska utfall är en korrekt indikator för framtida utfall. Det är en person som vid slantsingling är övertygad om att nästa kast blir klave bara för att de tidigare 20 kasten varit krona, trots att oddsen är 50/50 varje gång. Sannolikheter är inte kumulativa på det sättet.
  • Förankringsbias (anchoring bias). Investeraren tror på sin initiala information och världsbild och vägrar att ta in och utvärdera ny information. Den först etablerade sanningen om en investering håller långt efter den blivit motbevisad och överbevisad.
  • Flockmentalitet (herd mentality). Investerare är som alla människor ängsliga varelser. Det känns säkrast att göra som alla andra. Även i mycket enkla beslutssituationer väljer folk fel framför rätt i 20 – 40 % av fallen eftersom resten av flocken gjort det. I komplexa situationer som investeringar rusar i princip alla ivrigt mot klippkanten.

Diger agenda för plattformar, normgivare och flocken

Det är först inne i tunnelmörkret man kan skönja ljuset. Lösningarna för dagens och framtidens problem finns redan, om än i sin linda. Det krävs tre samverkande goda krafter för att styra utvecklingen av gräsrotsfinansiering till att uppfylla sin potential som samhällsutvecklare, och kanske samhällsräddare i en värld som får mindre inslag av den traditionella formen av förvärvsarbete.

  1. Teknik & modell

Utnyttja vanliga investeringsverktyg. För det första krävs att gräsrotsplattformarna etablerar sunda tekniska modeller för hur investeringarna genomförs och förvaltas. Vid investeringstillfället behöver värdering och besiktning av företagen bli mer transparent. En modell för värdering, där antaganden och räknesätt, redovisas öppet tillsammans med risker och säkerhet kring denna utveckling. Det är inte otänkbart att införa ett auktionsförfarande för prissättningen av gräsrotsaktier. Även företagsbesiktningen bör bli transparent och enhetlig med grundläggande checklistor för kontroll av de viktigaste frågorna kring verksamheten. Det krävs ett smalare nålsöga för att bibehålla förtroendet för enskilda plattformar och generellt för gräsrotsfinansieringen.

Möjliggör sekundärhandel och marknad. Det bör säkerställas dels legalt, dels tekniskt att innehaven kan omsättas efter investeringen. En gräsrotsaktie bör inte få ha överlåtelsebegränsningar (som till exempel hembud) utan det ska vara möjligt att sälja och köp aktier. Företagen själva kan hjälpa aktieägare att hålla kontakten så att de kan handla sinsemellan. Aktier i privata aktiebolag får inte vara föremål för handel på en organiserad marknadsplats (ABL 1:8), men det finns genom information och öppenhet möjlighet att underlätta ”oorganiserad” handel.

Informationsgivning till delägare. Som exemplet med Berries By Astrid med oönskvärd tydlighet visar krävs en uppgraderad informationsgivning i bolag med många aktieägare. Det är delvis en teknisk fråga där det handlar om att använda system för informationsgivning. Det är en stor skillnad informationskraven för privata aktiebolag och noterade bolag. Mot bakgrund för hur många möjligheter som finns till informationsspridning idag – från slutna Facebook-grupper och Google Hangouts, Slack, Skype till vanlig e-post och fysiska informationsmöten after work – råder det inga tekniska svårigheter att ha en både envägs- och tvåvägskommunikation med delägarna. Det som saknas är troligen viljan och en rimligt hård men välmenande knuff från normgivningen.

System för inflytande. Det saknas idag en teknisk lösning för online-bolagstämmor – men även tillpassning av aktiebolagslagens regler för att tydligt underlätta för sådana. Om det funnes en verklig förkämpe för gräsrotsfinansieringens utveckling så är det just här hen skulle förlägga striden. Endast med reellt inflytande från delägarna har gräsrotsfinansieringen möjlighet att bli något mer och bättre än de etablerade formerna för investering och kapitalanskaffning.

  1. Juridik & rättigheter

I ljuset av utveckling och incitament är förmodligen reglering det främsta hoppet för en ordnad och samhällsbefrämjande utveckling av gräsrotsfinansieringens former. I punkterna ovan blir etableringen av gräsrotsfinansieringen starkare om teknik och normgivning går hand i hand.

De trängande regulatoriska frågorna är:

Vem ska utöva tillsyn över plattformar och emittenter? Det naturliga institutionella svaret är Finansinspektionen – med benäget bistånd från Skatteverket, Bolagsverket och kanske Konsumentverket. FI är dock en organisation som i stor utsträckning hanterar stela byråkratiska pekfingrar från EU. Det kan behövas en mer flyhänt organisation som inte kväver entusiastiska entreprenörer med en alltför polisiär attityd.

Vilka belopp får hanteras av plattformar och investerare? I de flesta regleringar internationellt så har restriktioner införts dels på storleken för kapitalanskaffningen, dels på storleken av de investeringar en enskild person får göra i en gräsrotsfinansiering. Sådana trösklar skapar en tydlig skiljelinje gentemot etablerad och säkrare investering via organiserad aktiehandel samt en spärr för hur mycket en investerare får förlora på ett statssanktionerat gräsrotslotteri.

Vilka dokument och information måste finnas på plats för att företag ska ha möjlighet att göra en gräsrotsfinansiering och för att plattformarna ska få locka vanligt folk till investering. Det rör sig om ett brett spektrum av ganska generella riskanalyser kring företeelsen som sådan till mer specifika informationskrav på de informationsmemorandum som ibland förmedlas i gräsrotskampanjer.

Hur styra upp de intressekonflikter och incitamentsstrukturer som plattformar och emittenternas existerande delägare har så att gräsrotsmarknaden inte präglas av informationsasymmetri, dolda överenskommelser, jäviga råd och skeva beslutsmiljöer?

Det finns som sagt många områden där teknik och regler måste utvecklas tillsammans. Hjulet uppfinns medan vi rullar. Tydligt är att det finns stora krav på kommande lagstiftning. Om 28 dagar, den 29 december 2017, kommer facit! Då ska regeringens utredning presentera framtiden för svensk gräsrotsfinansiering (se min kommentar).

  1. Samarbete i flocken

Sist men absolut inte minst handlar det som att stärka flocken av investerare, spekulanter, intressenter och delägare.

Den stora risken för crowdfunding, vilket är ett spår som vi redan halvvägs snubblat in på, är att gräsrotsfinansieringens inneboende goda sidor kapas av den snöda kapitalismen. Det tycks alltmer som gräsrotsfinansen anammar ”PE-algoritmen”, det vill säga den logik som präglat uppköpsbolagen inom private equity. Logiken bygger på mycket korta ledtider mellan investering och exit. Under perioder om 5 – 7 år ska riskkapitalet investeras (via uppköp av framförallt mogna bolag), företaget pumpas upp till en ny värderingsnivå och därefter säljas av till vanligtvis ett nytt PE-bolag, ett industriellt bolag eller i goda tider börsintroduceras. Jämfört med den gamla mossiga skolan av organisk företagsutveckling har PE-algoritmen en stark prägel av the greater fool-teorin som innebär att i kärnan av affärsverksamhet ligger en jakt på att hitta en större idiot till vilken man kan sälja. I fallet med gräsrotsfinansiering är det förhoppningsfulla men aningslösa flockinvesterare som kan bli sittande med hela handen full av svarte petter.

Om gräsrotskampanjen och det efterföljande företagandet hanteras på ett förtroendeingivande och inkluderande sätt så kan många av de funktioner som är viktiga för en framgångsrik affärsverksamhet delvis skötas av företagets gräsliga uppbackare (backers), åtminstone under en övergångsperiod tills företaget nått säkrare kommersiell nivå. Uppbackarna kan vara bland annat Supporter, Produktutvecklare, Kontaktskapare, Konsult, Rekryterare, Branschexpert, Kundsupport och Feltekniker. Det sociala engagemanget kan i viss mån sägas motsvara det som ett företag i traditionell finansiering vill få ut från en affärsängel. I gräsrotsfallet är inrymmer dock funktionen många fler röster och även gratistjänster. Detta är det stora mervärdet från gräsrotsfinansiering eftersom pluralismen medför att informationsflödet och innovationsförmågan blir mångdubbelt starkare med en stor flock av uppbackare.

Den stora utmaningen är att flocken måste ta egna initiativ till att kräva inflytande. Vare sig plattformar, emittenter eller normgivare kan göra mer än att öppna upp och erbjuda verktyg för inflytande. Backarna måste dels ha tid, dels ha tro för att den verkliga potentialen av gräsrotsfinansiering ska förverkligas.

Omslagsfoto: Mount Bromo, Indonesien. Foto av Milan Machytka på Unsplash

Gräsrotsfinansiering blues

Standard

Gräsrotsfinansieringen pockar återigen på uppmärksamhet från lagstiftaren. Finansieringsformen växer och förhoppningen om frälsning för småföretagarekonomin är grundmurad. Men likt de utländska normgivarna som funderar kring gräsrotsfinansiering finns en ångest på gränsen till beröringsskräck när det kommer till att reglera. Man tycks övertygad att den minsta regel omedelbart kommer lägga sordin på gräsrotsfinansieringens utveckling, men är det riktigt riktigt?

Uppdrag: Kartlägg gräsrotsfinansieringen – igen

Regeringen har nu återigen lämnat uppdrag att utreda finansieringsformen gräsrotsfinansiering. Enligt kommittédirektiven (Dir. 2016:17) som kom i slutet av juli har utredningen tre syften: 1) förbättra förutsättningarna för utvecklingen av finansieringsformen som alternativ källa till finansiering för små och medelstora företag; 2) Möjliggöra för individer att hitta finansieringslösningar i allmänhet inom civilsamhället; 3) Säkerställa ett högt konsumentskydd och investerarskydd i allmänhet för att främja förtroendet för och utvecklingen av plattformar för gräsrotsfinansiering.

För detta ändamål ber regeringen utredaren att titta närmare på följande frågor:

  • Kartlägga marknaden för gräsrotsplattformar
  • Analysera deltagarnas och plattformarnas roll, funktion och incitamentsstruktur
  • Analysera vilka regler som är tillämpliga på andelsbaserad och lånebaserad gräsrotsfinansiering
  • Analysera om det behövs ny näringsrättslig lagreglering, eller om befintlig lagstiftning behöver justeras,
  • Se över behovet av sanktioner
  • I förekommande fall, utarbeta nödvändiga lagförslag

Regeringen gav tidigare FI motsvarande uppdrag för ett drygt år sedan vilket utmynnade i en utredning i december 2015. Detta blir således den andra rapporten med i princip samma mål. Nuvarande utredning ska redovisas den 29 december 2017, det vill säga om 17 månader. Om och när lagstiftning kommer står skrivet i stjärnorna eftersom efterföljande år är ett valår, näringspolitiska nymodigheter är inte så poppis ett valår.

Spridningsförbudet reformeras… inte?

För eget vidkommande är den mest intressanta delen vad som ska hända med aktiebolagslagens spridningsförbud (ABL 1:7) och särskilt det annonseringsförbud de flesta gräsrotskampanjer för närvarande bryter mot. FI landade i slutsatsen att gräsrotsfinansiering per se strider mot spridningsförbudet genom att annonsera om spridning av aktier i privata  aktiebolag på gräsrotsplattformarna och i sociala media. Även om det ännu inte är avgjort av domstol torde analysen vara korrekt. Men det ska nu utredas igen, utredaren ska ”analysera hur gräsrotsfinansiering av privata aktiebolag förhåller sig till det s.k. spridningsförbudet […] ”. Kanske inte regeringen var nöjd med FI:s analys eller är denna andra utredning bara en tidsfördröjande åtgärd till dess att någon annan (läs: EU) sätter ner foten?

Direktivets nästa led rörande analysbehovet kring spridningsförbudet är än märkligare. ”[…] klargöra om det finns något som hindrar privata aktiebolag som vill finansiera sig den vägen från att bli publika”. Formuleringen får läsas tillsammans med regeringens förutsättning för utredningen: ”Utredaren ska inte se över  aktiebolagslagens kategoriindelning eller gränsdragningen mellan de olika bolagskategorierna.”

Varför startar inte entreprenörer publika bolag direkt?

Huvudspåret för regeringen förefaller därmed vara att aktiebolag som gräsrotsfinansieras ska vara eller bli publika aktiebolag. Någon justering av spridningsförbudet eller bolagskategorierna tycks inte ligga inom utredarens mandat. Istället är fokus riktat mot frågeställningen varför i fridens namn uppstartade entreprenörer som vill gräsrotsfinansiera inte redan från dag ett vill börja med att starta ett publikt aktiebolag? Utan att avsikt att förekomma en rafflande utredning torde några frågeställningar som rimligtvis går genom en entreprenörs huvud inför bildandet av ett aktiebolag vara:

  • Vad vill jag hellre, sätta in 50 000 eller 500 000 på ett bankkonto för att starta bolaget?
  • Vad vill jag hellre, tvingas kalla till bolagsstämma på vilket sätt som helst eller genom annonsering i minst en rikstäckande tidning och Post- och Inrikes tidningar?
  • Vad vill jag hellre, frivilligt bestämma om bolaget ska ha revisor eller tvingas ha en auktoriserad revisor?

Sådana frågor rör riktiga pengar för en uppstartande entreprenör och de är troligen inte heller redo att ta hantera hela det betungande administrativa formalia-paket som det innebär att driva ett publikt bolag. Jo, gräsrotsfinansiering är ett sätt att finansiera ett företag, men det är också ett sätt att skapa en marknad för företagets produkter eller tjänster samt att motivera till engagemang och återkoppling för produkt- och företagsutveckling. Det är finansiering, marknadsföring och affärsutveckling. Det är tre getingar i en smäll. Det är dock enkom på grund av aktiespridningen gräsrotsföretag behöver en nya legal skepnad, de andra sidorna av en gräsrotskampanj saknar sådana behov.

Reglera och gå vidare

Det måste väl ändå vara fel att tvinga in gräsrotsföretagen in i en AB-form som tillkom för att svenska företag skulle kunna regleras som andra europeiska börsbolag. Eller är det tänkt att regleringen av publika bolag ska luckras upp för att passa mindre aktiebolag med spridda ägarkretsar? Regleringen av gräsrotsfinansierade aktiebolag bör istället söka andra lösningar (som i och för sig bör snegla på börsrätten). I det här sammanhanget är lite förvånande att det är godtagbart att infoga en subkategori för vinsutdelningsbegränsade AB (SVB-bolag i aktiebolagslagen 32:a kapitel), men inte en subkategori för privata bolag som överskridit gängse nivåer för aktieägarantal.

På det hela taget är nog dags för en liten verklighetcheck av regleringens påverkan på teknik- och finansutveckling, både från normgivare och från branschen. Det är sällan reglering, annat än på marginalen, lyckats med att hindra ny teknik eller goda affärer från att hända när det varit deras tid att bryta fram. Internetdriven finansiering kan inte stoppas när alltmer av samvaro och ekonomiska transaktioner sker på nätet. Affärer, sunda och osunda, kommer alltid att hitta avnämare oavsett regelverk. Finns kapital, finns råd. Konjunkturen är en bättre mätare på ekonomisk aktivitet än regelmängd. Så det vore rekommendabelt om den svenska lagstiftaren säkrade upp förtroende och marknad med regler för gräsrotsfinansiering så snart som möjligt; det är den bästa spark i baken för plattformar, entreprenörer och investerar kan få för att driva utvecklingen vidare.

Will the real equity crowdfunding please stand up?

Standard

Gräsrotsfinansiering (crowdfunding) beskrivs ofta som en radikalt ny finansieringsform, en omstörtande affärsmodell som ska förmera och sprida innovationskraft, konkurrenskraft och arbetskraft. Enligt förespråkarna bör den därför regleras med mjukare medel än etablerad företagsfinansiering och aktiemarknad. Nu börjar dock den praktiska och krassa verkligheten alltmer göra sig påmind och gräsrotsfinansiering pekas då ut som problematisk för styrningen i nyföretagandet. Problemen hanteras med trubbiga legala metoder, vilka i sin tur schackrar med gräsrotsfinansieringens själva idé.

En hoper tröga bolagsstyrare

I en artikel i Realtid.se (Många delägare kan sinka startups) ifrågasätts flexibiliteten och anpassningsförmågan hos gräsrotsfinansierade företag. En namnkunnig affärsängel är inte särdeles imponerad av gräsrotsfinansierade företag där ”styrelsen måste kalla alla aktieägare om det ska beslutas” och det ”passar inte en startup där det är viktigt att kunna fatta snabba beslut”. Från forskarhåll (Handels) adderas: ”det är framförallt problem för nystartade företag som snabbt och billigt måste byta inriktning” och ”att icke-professionella investerare är mindre benägna att agera långsiktigt”. Gräsrotfinansiering anses skapa tröga startup-företag.

Uttalandena, förvisso något motsägelsefulla, rimmar med den spaning om gräsrotsfinansieringens juridiska utmaningar som jag beskrev i min artikel i Lexnova för ett par år sedan. Problematiken kan sammanfattas i frågan: Hur ska majoritetsaktieägare och bolagsledning kunna styra och leda ett företag med en månghövdad och engagerad aktieägarkrets, givet de rättigheter minoritetsaktieägare och enskilda aktieägare innehar enligt aktiebolagslagen?

Det är inte långsökt att tänka sig att där skon verkligen klämmer för affärsänglarna och andra finansiellt sinnade aktörer är att gräsrotsfinansierade företag inte lika enkelt kan förvärvas av andra företag (vilket därmed realiserar investeringens avkastning) eftersom ett uppköpsbud måste övertyga samtliga investerare att budpriset verkligen är högre än det nuvarande marknadsvärdet. Attityden är att gräsrotsfinansiärer är nyttiga när de är med och möjliggör starten av ett företag, men en belastning när majoritetsägare ska göra exit eller bolagsledningen vill gå samman med ett annat företag. Men uppriktigt sett är de gräsliga minoritetsaktieägarna bara tröga för att de långsiktigt trott på grundarnas ursprungliga planer och på företaget de tillsammans skapat.

Att paketera bort inflytande

Inför denna finansiellt (dock kanske inte företagsekonomiskt) deprimerande profetia har finansiellt erfaret folk överlagt med legalt erfaret folk för att hitta en lösning på problemet den tröga flocken av gräsrotsinvesterare. Machiavelliskt intrigerande för att beskära minoritetens inflytande är lika gammalt som aktiebolaget självt, så det är bara att botanisera bland den etablerade arsenalen. Lösningar som föreslås i artikeln är dels att mindre aktieägare går ihop med större aktieägare (och bilda ett holdingbolag som gör investeringen), dels att flera aktieslag skapas (med differentierad rösträtt). Dessa lösningar har saluförts tidigare och kommenterats av mig här och här.

För att illustrera detta kan man se till den nya aktören på den svenska scenen för gräsrotsfinansiering, Pepins Group, lägger upp sina transaktioner. Pepins använder sig av ett separat investeringsbolag (som är ett publikt aktiebolag varför man undgår det straffsanktionerade spridningsförbudet som drabbar övriga svenska plattformar), röstvärdesdifferentiering och aktieägaravtal för att kringskära investerarnas inflytande. Upplägget ser ut på detta sätt:

Gräsrotsfinans struktur

Investeringsbolaget har till enda uppgift att äga och förvalta aktierna i rörelsebolaget samt bevaka de nya ägarnas rättigheter i förhållande till rörelsebolagets grundare och andra direktinvesterare. Investeringsbolaget har tecknat ett aktieägaravtal med övriga ägare i rörelsebolaget som reglerar bland annat nyemissioner och försäljning av bolaget. Upplägget håller dörren öppen för ”strategiska investerare” att direkt investera i rörelsebolaget, utan att investeringsbolaget har något att säga till om. Investeringsbolaget är en minoritetsaktieägare som styrs av grundarna till rörelsebolaget och vars kontroll begränsas genom ett aktieägaravtal. Detaljerna av aktieägaravtalet framgår inte vid gräsrotsinvesteringen, men eftersom dessa avtal inte är bolagsrättslig bindande för styrningen av rörelsebolaget kan aldrig gräsrotsinvesterarna få ett reellt inflytande i rörelsebolaget, ens i paritet med deras minoritetsinnehav.

Interludium: aktiebolagsrättsliga baskunskaper

En nödvändig parentes (för komplettering av den aktiebolagsrättsliga grundkunskap där utsagorna i den omtalade artikeln tycks brista):

  1. Styrelsen har en omfattande beslutskompetens som i princip är oberoende av aktieägarna. I mycket korta ordalag har styrelsen till uppgift att organisera och förvalta bolagets resurser så att dess syfte och verksamhetsmål uppfylls (bl.a. ABL 8:4). Aktieägarna kan genom bolagsstämman – och endast genom bolagsstämman – besluta om ramarna för styrelsen beslutskompetens bland annat genom ändringar av bolagsordningen eller beslut om kapitaltillskott och värdeöverföringar. Bolagsstämman får ge anvisningar till styrelsen endast så länge de är förenliga med lag (se bl.a. ABL 8:41 2 st), stämman kan inte helt frångå den lagstadgade funktionsfördelningen och bolagsstyrningen. Det leder fel att säga att bolag inte kan fatta snabba beslut bara för att de har många aktieägare – det motsatta förhållandet gäller i aktiebolagslagen. Läs gärna min bok Praktisk bolagsstyrning.

2. Rösträttslösa aktier är förbjudna i Sverige. Det går alltså inte att ”skydda” bolagsledningen från investerarnas inflytande genom att emittera aktier som inte medför någon rösträtt. Förbudet mot rösträttslösa aktier framgår inte direkt av ABL men regeln läses subtilt in i regleringen av rösvärdesdifferenser. Enligt ABL 4:5 får ingen aktie ha ett röstvärde som överstiger röstvärdet av en aktie med mer än 10 gånger. En aktie kan därför inte ha röstvärdet noll. Anledningen till att rösträttslösa aktier är förbjudna, likaså anledningen till varför skillnaden i röstvärde är reglerad, är att med finansiell risk ska följa ett inflytande – och tvärtom med inflytande ska följa finansiell risk.

Konventionell eller alternativ syn på aktieägare

Det tycks som om gräsrotsfinansieringens framgångsfaktorer, såsom de framstår vid belönings- och förköpsbaserad gräsrotsfinansiering, går förlorade när det kommer till aktiebaserad gräsrotsfinansiering (euity crowdfunding). Generellt sett syftar gräsrotsfinansiering till att finansiera projekt, testa nya produkter och skapa kundmarknader men även till att engagera och motivera supportrar för verksamheten, affärsidén och produkterna. Det nya, i förhållande till den gamla skolans finansiering, är att finansiärerna ges en mer mångfasetterad roll än som enkom dum kapitalkälla. Finansiärerna ses istället som en armé av ambassadörer, med nyttiga egenskaper liknande de som nystartande företag traditionellt söker hos affärsänglar: industrikompetens, nätverk, affärsnäsa och bred erfarenhet. Till detta kan adderas den spridda personkretsens oöverträffade förmåga att suga upp relevant omvärldsinformation och föreslå innovativa förbättringar. Det är detta som är flockens visdom, ’the wisdom of the crowd’. Gräsrotsfinansieringens äkta bidrag till samhällsekonomin är en radikalt ny syn på fördelen att ha en flock av finansiärer, att aktieägare också efter det att de avhänt sig sina pengar är en resurs och inte en belastning.

Som jag skisserat tidigare finns i gräsrotsfinansieringen en unik möjlighet att bjuda in investerarna till medinflytande i aktiebolagets förvaltning. Genom att utveckla nätbaserade bolagstämmor i realtid för mindre aktiebolag med många aktieägare kan investerarnas kunskap, entusiasm och kapital kanaliseras till en inkluderande förvaltningsform av sällan skådat slag. Detta är ju denna lösning på styrningsproblemet, bolagsstämmor online, som skulle frigöra mycket av den tid och kraft som läggs ned i samband med fysiska bolagsstämmor; energi som kan användas till andra produktiva aktiviteter både hos bolag och investerare. Men att i sin tur utveckla bolagsförvaltning och bolagsrätt kan vara att kräva för mycket av en startup-kultur som återigen mest tycks bottna i personligt vinstintresse, med råd från en förstelnad legal profession. Nya organisationsformer som löser aktiebolagsrättsliga dilemman får istället sökas i den tankeväckande nya mark som blockkedjeteknikens pionjärer bryter. Där kan skönjas konturerna av decentraliserade autonoma företag vars hela existens styrs av investerarbeslut, se exempelvis the DAO (Decentralized Autonomous Organization).

Följder för regleringen av gräsrotsfinansen

Om nu inte gräsrotsfinansen erbjuder någon ny modell för att finansiera och förvalta företag saknas skäl till att inte låta dessa bolag regleras i enlighet med gällande bolags- och aktiemarknadsrätt. Finansinspektionen kom i sin kartläggning av gräsrotsfinansieringen att det är bäst att vänta och se innan en särskild reglering sätts på plats. Det är gräsrotsfinansens aktörer som måste bevisa att det rör sig om något annat än helt vanlig finansiering av bolag som kan motivera en mjukare särbehandling. Eftersom aktieägarfientliga strukturer tycks vara den föredragna lösning på de uppenbarade problemen känns en understödjande specialreglering av gräsrotsfinansen alltmer som ett felaktigt vägval. Tvärtom är det snarast brådskande att klargöra att denna finansieringsform måste uppfylla gällande regler för aktiespridning, informationsgivning och bolagsstyrning. Det verkar det bara vara en tidsfråga innan en intet ont anande aktieägarflock blir ordentligt uppskörtad i en dubiös gräsrotskampanj. Tyvärr kommer efterdyningarna, med oundvikligt än striktare regler, effektivt stänga ner gräsrotsfinansieringens löfte om att kunna underbygga ett samhällsekonomiskt viktigt tillflöde av nya affärsidéer och nya företag.