FI vill ansa gräsrotsfinansen

Standard

Regeringens uppdrag till Finansinspektionen att kartlägga den svenska gräsrotsfinansen har utmynnat i en relativt habil analys med flera inspirerande problembeskrivningar och rättstillämpningar som lagstiftare, tillsynsorgan och bransch behöver adressera under den närmaste tiden.

FI:s rapport Gräsrotsfinansiering i Sverige – en kartläggning (Dnr 15 – 17414) är framförallt ett inledande och orienterade dokument. Rapporten fokuserar på de två former av gräsrotsfinansiering som ligger FI närmast om hjärtat, nämligen aktiebaserad GF (som FI något breddar till ’andelsbaserad’) och lånebaserad GF. Rapporten ger ingen djupare analys av fenomenet, även om den bidrar till en kategorisering, utan hänvisar till Tillväxtverkets rapport från 2013. Istället kan FI:s rapport karaktäriseras som en legal riskanalys visavi de olika regelverk FI har i sin arsenal.

Rapportens röda trådar

Ett övergripande perspektiv är konsumentperspektivet. Problemen i de olika formerna av gräsrotsfinans uppstår eftersom inte konsumentskyddet är tillräckligt väl tillvarataget. Här krockar FI:s tillsyn med Konsumentverkets och rapporten belyser flera sådana konflikter mellan myndigheternas kontroll och regler. Perspektivet är relevant för lånebaserad GF men leder fel för aktiebaserad. Aktiebaserad GF rör investeringar i rörelsedrivande bolag och ligger mycket nära eller överlappar värdepappersområdet. FI inlemmar så gräsrotsfinans med andra ”sparformer”. Förvisso ett vanligt ord för kapitalplaceringar men ganska underligt för ett fenomen som snarast torde klassificeras som en ”spekulationsform”.

Gräsrotsfinansens risker är kända och FI bidrar inte med några större nyheter i sin kartering. Informationsasymmetrier i anslutning med oerfarna investerare, entreprenörer och plattsformsoperatörer och nystartade bolag kan lätt bli kombination av karaktären den perfekta finansstormen. FI tycks fästa relativt stor vikt vid är plattformsoperatörernas skeva incitamentsstruktur, dvs att plattformarna är beroende av lyckade kampanjer för sina intäkter. Plattformarna själva kan därmed inte förväntas föra en restriktiv och återhållsam inställning till de entreprenöriella projekt som ges utrymme. Uppgifterna värdering, besiktning och kreditprövning landar därmed i knät hos de förhoppningsfulla men begränsade investerarna.

Gräsrotsfinansens rättsliga snubbeltrådar

Det finns flera delar av den rättsliga analysen som väcker intresse, bl.a. gräsrotsfinansens koppling till marknadsföringslagens krav där Konsumentverket fått in fyra anmälningar mot lånebaserad gräsrotsfinans under 2015. Flera regelverk är tillämpliga på lånebaserad GF. Men gällande aktiebaserad gräsrotsfinans är det framförallt de två följande punkterna som är intressanta.

  1. Aktiebolagslagens spridningsförbud

FI anser att GF strider mot spridningsförbudet (ABL 1:7). Rapportens analys är dock relativt inlindad när de konstaterar att plattformarna underlättar spridning av aktier i privata aktiebolag till allmänheten och att det inte är självklart att en inloggning är tillräcklig för att undantaget från kompletteringsförbudet i ABL 1:7 st 2 ska vara tillämpligt. I sina slutsatser sätter dock FI ner foten och konstaterar att den annonsering som sker på plattformarnas webbplatser med erbjudanden om att investera i privata aktiebolag strider mot spridningsförbudet. Slutsatsen överensstämmer med min analys.

  1. Tillståndspliktig verksamhet

FI konstaterar att LHF (lagen om handel med finansiella instrument) och VPML (lagen om värdepappersmarknaden) inte är tillämpliga på GF-plattformar. Den springande punkten för slutsatsen är att aktier i privata aktiebolag inte utgör finansiella instrument i lagarnas mening. Detta är förvisso en rimlig slutsats, men det är ändå inte tillräckligt. Det finns inget som hindrar att GF-plattformarna sprider aktier i publika aktiebolag – och det förekommer i praktiken även om privata aktiebolag är vanligare. Det är orimligt och ägnat att förvirra aktörerna om plattformarna blir tillståndspliktiga för en del av sina transaktioner men inte för andra.

Att spinna starkare trådar

Finansinspektionen har i sina slutsatser summerat en rad aktiviteter som måste sjösättas för avhjälpa de identifierade konflikterna mellan gräsrotsfinansieringens nuvarande struktur och gällande rätt. Visa åtgärder är relativt pressande, andra kräver eftertanke.

Följande aktivitetsbehov kan utläsas av rapporten:

  • Se över aktiebolagslagens spridningsförbud eftersom GF-plattformarnas verksamhet strider mot förbudet. Med tanke på att redan försök till spridning är straffsanktionerad i ABL 30:1 pockar frågan på snar uppmärksamhet från lagstiftaren.

Det finns dock inte skäl till att måla väggarna fulla med wanted-affischer på entreprenörer och omedelbart rida åstad med stora uppbåd för att lyncha ABL-missdådarna (men mer om det en annan gång).

  • Överväga specialreglering av gräsrotsfinansiering under något stadium av utvecklingen. Finansieringsformen är fortfarande en mycket liten, men växande, del av finansmarknaden. En specialreglering måste vara proportionell. Den bör ta i beaktande både möjligheterna för välinformerade investeringsbeslut och finansieringsformens utvecklingspotential.

Modus operandi bör här vara att skynda långsamt. Existerande regelverk har stora möjligheter att härbärgera i vart fall de välbekanta delarna av gräsrotsfinansen. Och GF-branschen bör först få uppmaningen och möjligheten att adressera problemen på samma sätt som den etablerade aktiemarknaden; med självreglering och tekniska lösningar.

  • Balansera riskerna vid allmänhetens såddfinansiering av företag med ett förstärkt konsument-/investeraskydd.

Information är bra, rättigheter är bättre. Mycket av den utländska nyregleringen inom gräsrotsfinans fokuserar på utbildning och information till investerarna. En lovvärd ambition, men investerare har sällan kraft att höja sig över flockmentaliteten ens på den mer etablerade aktiemarknaden. Därför behöver det svenska minoritetsskyddet stärkas både i praktik och princip.

  • Plattformarna måste förmås söka tillstånd hos FI. I viss utsträckning sker registrering enligt lag om anmälningsplikt för viss finansiell verksamhet, vilken kan komma att uppfattas som ett ”falskt tillstånd” som inte är kopplat till den tillsyn som normalt förknippas med FI. Denna anmälan är inte tillräcklig för att motverka gräsrotsfinansens risker.

Eftersom FI anser att plattformarna i stort faller utanför den etablerade regleringen av aktiemarknaden behövs antingen en expansion av reglernas tillämpningsområde eller en specialreglering (med tillhörande budget). Det centrala är att upprätta en rimlig tillsyn för branschaktörerna, som går utöver en årlig kontroll av bolagsledning och ägare samt efterlevnad av reglerna om penningtvätt och terrorfinansiering.

  • Upprätta ett system för uppföranderegler och informationskrav för plattformar och företag, inom befintliga regelverk eller med nya regelverk.

Det finns många delar av regelsystemet för aktiemarknaden som kan användas som byggritning för ett sammanhängande och trygghetsskapande ramverk för branschen. Tillstånd, tillsyn, informationskrav, uppföranderegler, förhandsbesked och konfliktlösning är alla relevanta delar av ett sådant ramverk. Men det behövs ett kalejdoskopiskt orakel för att förutsäga vad som ska ske genom lag och föreskrift, vad som ska ske med rättskipning, vad som ska ske som branschinitiativ och vad som ska ske som tekniska lösningar.

Gräsrotsfinansiärernas rätt klipps bort

Standard

Det är alltmer uppenbart att gräsrotsfinansierade entreprenörer och deras rådgivare inte riktigt begriper vilket Frankensteins monster som väckts till liv. Utan hänsyn till naturens lagar har lemmar från det publika AB:t sytts ihop med organ från det privata AB:t. Det gräsrotsfinansierade aktiebolaget är en aktiebolagsrättslig skräckfilm.

Mina tidigare pedagogiska insatser på området har varit riktade mot att försöka inskärpa allvaret i ABL 1:7 1 st där privata aktiebolag förbjuds annonsera sina värdepapper till allmänheten. Inte för att jag misstycker till själva kombinationen av nya affärsprojekt och finansiering via internet. Tvärtom hyser jag stor förväntan om de möjligheter gräsrotsfinansieringen kan medföra, inte bara för affärslivet, utan även i sin tur för aktiebolagsrätten. Det är bara att gällande rätt, med de intressen den avser att skydda, måste beaktas. Jag har bland annat skrivit detta om annonseringsförbudet och gjort en liten infografisk presentation här.

Men det är besvärande att gräsrotsförespråkare och rådgivare inte verkar vilja axla det betydande ansvar som det innebär att vända sig till allmänheten för finansiering, särskilt då detta sker i strid med ABL. Nödgat kan jag begripa att plattformar och gräsrotsentreprenörer blundar för problemen med ABL 1:7. Så länge inte domstol har avgjort frågan får vi alla leva med de skenbara motsägelser som uppstår i en paragraf som utredare, regering och lagråd nymornat bollat fram. Möjligen kommer bollen åter i rullning efter FI:s mer överlagda utredning nu i december.

Mer svårsmält är dock de ansträngningar som pågår för att förta möjligheter till inflytande för de minoritetsaktieägare man i första rummet ansträngt sig för att locka till investering. I september kom rekommendationer från en advokatbyrå med uppstartsfokus som jag uppmärksammade här. Nu är det en annan advokatbyrå med samma pretentioner som spikar upp ett liknande minoritetsfientlig agenda. Problembeskrivningen är att det kommer 1 000 nya aktieägare till bolaget vilket medför administrativa kostnader och förlust av kontroll. Turen är så kommen till själva förvaltningen av aktiebolag, jämför min uppräkning av grästrotsfinansieringens legala utmaningar i Lexnova.

I korthet rekommenderar således legala rådgivare till gräsrotsfinansierade entreprenörer följande medel för att tillintetgöra de rättsligt legitima inflytande som minoritetsaktieägare besitter enligt svensk rätt:

  1. Röstvärdesdifferentiering

Det vanligaste sättet att minimera minoritetsaktieägares inflytande är att göra vissa aktier röstsvaga (B-aktier) och andra aktier röststarka (A-aktier). Aktiebolagslagen ger möjligheten till röstvärdesdifferentiering (ABL 4:2) men den begränsas till proportionen 1:10 (ABL 4:5). Det är få problem med denna normala metod för att skilja på finansiering och kontroll eftersom den är transparent för investerare.

  1. SPV-bolag

En mer dubiös metod för att begränsa grästrotsinvesterarnas kontroll är att tillskapa ett särskilt bolag (ett Special Purpose Vehicle) som hålls skilt från det rörelsedrivande bolaget. Investerarna får därmed sitt inflytande över ett tomt bolag medan entreprenören kan styra rörelsebolaget efter eget skön utan hänsyn till andra än sig själv och SPV-bolagets minoritetsintresse.

  1. Överlåtelsebegränsningar

I privata aktiebolag vars aktier ägs av ett fåtal delägare är det vanligt att aktierna är belagda med olika typer av överlåtelsebegränsningar (hembud, förköp och samtycke). I ett partnerbolag är det viktigt att partnernas förtroende upprätthålls och att ingen blir tvingad att samarbeta med någon som inte innehar övriga partners förtroende. Aktiebolagsformens grundläggande princip är dock att aktier är fritt överlåtbara (ABL 4:7). Det är också ett grundläggande krav för aktier som är spridda till allmänheten och föremål för handel på en organiserad marknadsplats.

  1. Tvångsinlösen

Gräsrotsfinansierade aktiebolag rekommenderas även att hålla investerarnas totala andel till under 10 procent av aktierna så att tvångsinlösen av minoritetsaktier enligt ABL:s 22 kap. Detta är dock ett tveeggat svärd eftersom en minoritet också har rätt att påkalla inlösen.

  1. Aktieägaravtalsförpliktelser

En mer gångbar form av minoritetsförtryck är dock att påtvinga gräsrotsfinansiärerna ett aktieägaravtal som begränsar deras inflytande som förutsättning för deras initiala investering. I artikeln rekommenderas att avtalet innehåller en s.k. drag-along clause vilken innebär att majoritetaktieägaren kan tvinga minoriteten att sälja till en potentiell köpare av bolaget. Det är dock inte den enda formen av begränsning av minoritetens handlingsfrihet som kan föreskrivas i ett aktieägaravtal. Samtidigt måste alltid tas i beaktande att dylika avtal inte har aktiebolagsrättslig verkan.

Genom kombination av dessa metoder kan gräsrotsinvesterarna effektivt avskäras från sina aktiebolagsrättsliga rättigheter och inflytande. Även om det sker med lagliga medel är det i stark kontrast till den andemening och struktur som ligger till grund för aktiebolagslagen. Det bäddar för ett haveri.

Till de gräsrotsfinansierade entreprenörer som väljer att lyssna på rådgivare vilka med alla tillgängliga medel försöker beskära minoritetsaktieägarnas rättigheter och inflytande, vänligen betänk följande:

  • De minoritetsaktieägare som initialt investerat i verksamheten är i stor utsträckning de individer som skapat de möjligheter och det intresse för företaget som nu åtnjuts.
  • Aktiebolagsrätten bygger på år av frammejslande och balanserande av de resonliga och legitima intressena hos majoritet, minoritet och borgenärer.
  • Grästrotsfinansiering ger aktiebolagets egenskaper som närmast är att likna med ett mindre börsbolag. I börsrätten har den aktiebolagsrättsliga likhetsprincipen (dvs. att alla aktieägare ska behandlas lika) en än mer central position. Omfattande regler finns för att säkerställa minoritetsaktieägarnas intressen och rättigheter.
  • Ett alternativt perspektiv på ”problemet” med minoritetsaktieägare är att göra dem till vänner. En av grundtankarna för den s.k. delningsekonomin är att gemensamma resurser och intressen ger synergiska effekter för alla. Minoritetsaktieägare är resurser, inte bara att de kan tillskjuta kapital, utan även att de kan vara ambassadörer, kunder, säljare, affärsutvecklare. Genom att involvera dem i företagets förvaltning som aktiebolagslagen förutsätter och möjliggör blir företaget starkare.

1, 2 eller 3 aktiebolagslagar?

Standard

I en svunnen värld, då Sverige tog sina första steg in i dåvarande EG, togs ett beslut att föra in EG-rättens alla existerande bolagsdirektiv i en och samma aktiebolagslag. Med motivet att inte tvinga in mindre ägarledda bolag i en alltför stor och alltför dyr kostym tillskapades två bolagskategorier, privata och publika AB.

Valet var inte givet; det fanns exempel på länder med flera bolagskategorier inom en och samma lag (bl.a. Storbritannien) och exempel på länder med separata aktiebolagslagar (bl.a. Tyskland). Om valet kan man läsa i SOU 1992:83 Aktiebolagslagen och EG. Att införa dubbla aktiebolagslagar stod mot att sammanfoga disparata regelverk i en lag. Vis av erfarenheterna av det misslyckade försöket att införa så kallade andelsbolag 1978, som ledde till massiv remisskritik, landade dåvarande Aktiebolagskommittén i att förorda två kategorier i en lag. Det kanske var så enkelt att juristerna inte ville ha en ännu tjockare lagbok. Från och med 1 januari 1995 delades alla existerande aktiebolag upp i privata och publika AB.

I huvudsak ligger skillnaderna mellan bolagsformerna i följande regler:

  • Spridning av aktier: för privata AB är spridning till allmänheten förbjudet.
  • Aktiekapitalet: privata AB kräver KSEK 50 i aktiekapital, publika KSEK 500.
  • Firma: publika AB måste ha ”publ” i sin firma, privata får inte ha det.
  • Bolagsstyrning: Olika regler gällande styrelse, vd och revisor.
  • Kallelse till stämma: Striktare regler för kallelse och offentlighet i publika AB.

TID FÖR OMTAG

Sedan 1990-talet har EU:s bolagsrätt fortsatt divergera i två olika huvudriktningar.

De stora bolagen, aktiebolag som är föremål för publikt intresse (PIAB)*, har fortsatt tilldragit lagstiftarens uppmärksamhet under såväl låg- som högkonjunkturer. Ofta i reaktion på skandalbetonade händelser i näringslivet. Infallsvinkeln är vanligtvis att få bolagen och deras ledning att arbeta i samklang med rådande värderingar i samhället. PIAB är bl.a. ”börsbolag” (aktier vars aktier är noterade på reglerade marknader), kredit- och försäkringsbolag och bolag som medlemsstaterna utpekar som PIAB. PIAB kan dock ofta expanderas till att omfatta allehanda företag av allmänt intresse. En kortsökt parallell är se sådana bolag som frivilligt väljer att använda sig av utomrättslig normgivning inom bolagsstyrning och CSR, bl.a. tillämpar svenska statligt ägda bolag svensk kod för bolagsstyrning. Den senaste EU-regleringen som enkom hänför sig till PIAB är den sönderlobbade revisionsreform som syftar till att höja revisionskvaliteten (SOU 2015:49).

Också de mindre bolagen, små och medelstora aktiebolag (SMAB)*, är ofta i fokus för lagstiftning och politisk intresse. Här är underliggande konsensus att hjälpa små företag att starta och utvecklas för att understödja samhällets behov av tillväxt, arbetstillfällen och innovation. Företagens som ingår i detta uppsamlingsheat är förstås av mycket varierande karaktär, från enskilda hantverkare till i princip börsfäiga bolag. Målsättning för regleringar för SMAB är ofta så kallade regelförenklingar. I praktiken, kontinuerliga omregleringar som innebär att SMAB ständigt måst anlita konsulter för att lära nytt och hitta nya rutiner. Förenklingar i redovisningen för mindre företag har varit ett av greppen.

Självfallet är inte denna dikotomi en uthållig beskrivning av ett näringsliv statt i obönhörlig förändring. En stor utmaning för normgivarna är att informationsteknologin finner nya vägar att göra affärer och definiera vad som är ett företag. Inom gräsrotsfinansieringen (crowdfunding) skapas ett mellanting mellan ett SMAB och ett PIAB. Företagen är små och behöver ledas av en eller flera grundare under överskådlig tid, samtidigt har de vänt sig till allmänheten för att resa kapital för att starta verksamheten. Riskerna för dessa investerare är betydande.

Eftersom bolagskategorierna blivit så disparata kan det ifrågasättas om det inte är tid för en genomgripande reform som bättre passar de olika bolagstyperna. Kalla det en regelförenkling eller åtminstone ett pedagogiskt omtag kring aktiebolagsrätten.

Fördelarna är att varje typ av bolag kan få sin egen dedikerade reglering som tar hänsyn till de unika förutsättningarna som präglar bolagstypens organisation, finansiering, styrning, samspel med omvärlden. En ”SMABL” kan ytterligare strömlinjeformas till en pedagogisk och praktisk uppsättning regler som fungerar på ett direkt och smidigt sätt för den enskilde företagaren, utan mellanled av jurister eller revisorer. ”PIABL” kan drivas mer i riktningen till att bolagsledningen ska balansera den flora av intressen och krav som ställs gentemot företag av allmänt intresse. PIAB har ofta resurser att konsultera experter för att hitta vägar genom snåriga regler.

Det blir även enklare att förändra regleringen för bolagstyper eftersom varje regelverk endast refererar till sig själv och inte behöver anpassas till andra bolagstyper. Med tiden kan ett skräddarsytt regelsystem utvecklas med tillhörande praxis. En uppdelning skulle även ge en större förståelse för de som ytterst drabbas av ABL, dvs. företagarna själva; när lagtexten konsulteras möts läsaren inte av ovidkommande regler och undantag som hänför sig till helt andra typer av företag. Givetvis finns nackdelar. Dubblering av många regler tycker många är betungande och risken för att samma situation får två olika tillämpningar går inte att bortse från.

Min spaning är att vi så sakteliga närmar oss vägs ände för en enda sammanhållen aktiebolagslag. Att det börjar blir tid för att spränga upp ABL, inte bara till två men till tre aktiebolagslagar. Idag behöver vi inte bekymra oss om hur tjock lagboken är.

EN SKISS AV TRE AKTIEBOLAGSLAGAR (de lege ferenda)

Hur skulle de tre separata aktiebolagslagar komma att se ut? Möjligen så här:

  Privata AB ”Öppna” AB Publika AB
Definition AB vars aktier inte får spridas till allmänheten. AB vars aktier får spridas öppet till allmänhet, på basis av särskilda regler från Finansinspektionen. AB av allmänintresse. Aktierna kan fritt spridas till allmänheten, på basis av lagstiftning för värdepappershandel.
Lämpligt antal aktieägare 1 – 10 11 – 200 201 –
Aktiers överlåtbarhet Begränsning tillåten Fri Fri
Transparens ÅRL + särskild insyn från aktieägare ÅRL + aktieägare ÅRL + aktieägare + börsregler
Aktiekapital KSEK 50 KSEK 50 KSEK 500
Bolagsstämma Förenklade stämmoregler Utförliga stämmoregler Utförliga

stämmoregler

Styrelse Minst 1 person Minst 3 personer Minst 3 personer
Valberedning Frivilligt Frivilligt Obligatoriskt
VD Frivilligt Obligatoriskt Obligatoriskt
Styrelseutskott Frivilligt Frivilligt Obligatoriskt
Revisor Frivilligt Revisionsplikt Revisionsplikt
Intressentinflytande Frivilligt Frivilligt Obligatorisk rapportering + stämmodeltagande

 

Privata ABL kommer då att liksom idag präglas av närhet mellan bolagsorganen och ett stort mått av frivillighet för bolaget att sätta upp en skräddarsydd organisation på basis av grundarnas och aktieägarnas preferenser samt vad som passar verksamheten. Öppna ABL skulle i stort vara en aktiebolagsform vars grundläggande regler stadgas i lag, men som är under översyn av Finansinspektionen (alternativt Bolagsverket) rörande bl.a. emissioner, informationsgivning och värdeöverföringar. Öppna bolag bör ha en revisionsplikt (inklusive förvaltningsrevision); bolagsledningen bör granskas löpande av ett oberoende organ eftersom aktieägarna är många och spridda. Kallelse och bolagstämmor i Öppna bolag vara utförliga och tvingande för att säkerställa aktieägarnas inflytande. Publika bolag blir som idag den mest utvecklade formen av aktiebolag med strikta reglering kring organisation, information och förvaltning. Ett utvecklingsområde är att organisera inflytandet från omgivande intressegrupper, troligen i form av ökad informationsgivning om företagens hantering av externaliteter och påverkan på företagens omvärld samt även möjligen former för representation av omvärlds- och samhällsintressen.

3 ABL

VILKEN ÄR HALVERINGSTIDEN FÖR EN AKTIEBOLAGSLAG?

Är det troligt/görligt/rekommendabelt med en uppspjälkning av ABL i närtid?

Den gällande aktiebolagslagen, 2005 års ABL, som trädde ikraft 1 januari 2006 har tio år på nacken. Historiskt sett har Sverige inte haft så många aktiebolagslagar. Vi är inne på den sjätte sedan 1848. Den genomsnittliga hållbarheten för en aktiebolagslag är ungefär 30 år. Bara 1895 års ABL hade en kort livslängd, 16 år. Lagen innan nuvarande lag, 1975 års ABL, gällde mellan 1 januari 1977 och 31 december 2005 och var således ikraft i 28 år. Men däremellan har flera mindre ändringar skett, däribland uppdelningen i två bolagskategorier som nämnts ovan.

I lagstiftningssammanhang som påverkar näringslivet brukar ett viktigt argument vara arbetsro. Det får inte vara för tätt mellan nya regler så att företag och företrädare hinner arbeta med verksamheten mellan varven. Det är förvisso ett bra argument, men att lagstiftningen måste justeras i anslutning till nya tider och tekniska landvinningar är ett vederhäftigt motargument. Den nuvarande 2005 års ABL är i mycket en produkt av en tid präglad av starka trender av globalisering och aktieägarvärde. Två starkt ideologiska tankeskolor som efter finanskrisen fått konkurrens av nya idéer om samhällsansvar, lokala hänsynstaganden och omstörtande delningsekonomi. Den tidigare aktiebolagskommittén hade som ambition att ”främja en fortlöpande och snabb anpassning av företagens organisation och verksamhet till förändringar i omvärlden” (SOU 1995:44 Aktiebolagets organisation). Denna målsättning är än mer aktuell idag, med en informationsteknik som en allt kraftfullare möjliggörare. För att hjälpligt ligga i fas med externa regleringar och teknik samt framtidsäkra aktiebolagsätten borde ABL delas upp i två eller tre parallella lagstiftningar.

*FOTNOT:

Det som här kallas PIAB kallas på engelska och normal affärssvenska för PIE (public interest companies). Det som här kallas SMAB kallas på engelska och normal affärssvenska SME (small and medium-sized enterprises).