Motiv till företagsförvärv som uttrycker den defensiva hållningen ”Om inte vi gör det, gör någon annan det” tenderar bottna i en till vanföreställning gränsande bristfällig analys. Detta har Professor Aswath Damodaran med önskvärd stringens benat ut i en kommentar till Facebooks aviserade förvärv av Whatsapp: If we don’t do it, our competitors will! Defensive Dealmaking or Panicky Preemption?

Resonemanget ”om inte vi, så de”, vilket Damodaran fyndigt döper till PSS (preemptive strategic stupidity), bygger i grunden på att någonting i framtiden förloras om man inte agerar nu; att handling är bättre än passivitet. Från ett värderingsperspektiv handlar det då framförallt om förlorad marknad, som leder till förlorad omsättning, som leder till förlorade resultat, som leder till förlorade kassaflöden. Värdet av denna förlust, som omvänt ger den potentiella prislappen på förvärvsobjektet, kan då beräknas med en enkel diskonteringsmodell av typ Gordons formel.

Men Damodaran poängterar att denna värdering bygger på att fyra bakomliggande villkor är uppfyllda:

1. Företaget som försvaras är värt att försvara, dvs. avkastningen överstiger kapitalkostnaden
2. Hotet mot verksamheten är äkta, inte ett hjärnspöke
3. Det defensiva förvärvet är det bästa sättet att avvärja hotet
4. Hotet är unikt och kan inte enkelt återskapas

I det aktuella fallet sluter han sig till att de tre första villkoren är tillfredställda (om än att man får ta Facebooks unga kontrollägare och VD på orden att nr 2 och 3 är korrekta), men knappast det sista villkoret. Att upprepa Whatsapps snabba resa till 450 miljoner användare är inte bara möjligt, det är sannolikt. Ju högre prislappar på nya uppstickare som sätts, desto fler dyker det upp.

Med en prövning enligt dessa kriterier så faller i de allra flesta fall ”om inte vi, så de” strategin. Affärsverksamhet handlar inte om överlevnad, utan om bärkraftighet. Att likt Dr Frankenstein sy ihop döda kroppsdelar till ett artificiellt liv slutar ofelbart i tragedi. Drivkrafterna till att eftersträva evigt liv är andra än affärsmässiga. Dessutom, att förhålla sig passiv är inte alltid resultatet av passivitet utan kan många gånger vara ett aktivt ställningstagande. Med det omvärldstryck som företag utsätts för så är det ett betydelsefullt tecken på företagsledarens mod att hen går sin egen väg, att hen väljer bort de enkla men sensationella lösningarna. Budstrider, Följa-John och vidskeplighet får inte vara beslutsunderlag i affärsverksamhet. Att flera personer i din omgivning använder dumhet och förmätenhet som strategiska ledstjärnor gör det inte mer gångbart. Om dina konkurrenter tävlar om att bygga sandlådans högsta slott låt dem göra det.

”Castles made of sand melt into the sea, eventually.”