Det är alltmer uppenbart att gräsrotsfinansierade entreprenörer och deras rådgivare inte riktigt begriper vilket Frankensteins monster som väckts till liv. Utan hänsyn till naturens lagar har lemmar från det publika AB:t sytts ihop med organ från det privata AB:t. Det gräsrotsfinansierade aktiebolaget är en aktiebolagsrättslig skräckfilm.

Mina tidigare pedagogiska insatser på området har varit riktade mot att försöka inskärpa allvaret i ABL 1:7 1 st där privata aktiebolag förbjuds annonsera sina värdepapper till allmänheten. Inte för att jag misstycker till själva kombinationen av nya affärsprojekt och finansiering via internet. Tvärtom hyser jag stor förväntan om de möjligheter gräsrotsfinansieringen kan medföra, inte bara för affärslivet, utan även i sin tur för aktiebolagsrätten. Det är bara att gällande rätt, med de intressen den avser att skydda, måste beaktas. Jag har bland annat skrivit detta om annonseringsförbudet och gjort en liten infografisk presentation här.

Men det är besvärande att gräsrotsförespråkare och rådgivare inte verkar vilja axla det betydande ansvar som det innebär att vända sig till allmänheten för finansiering, särskilt då detta sker i strid med ABL. Nödgat kan jag begripa att plattformar och gräsrotsentreprenörer blundar för problemen med ABL 1:7. Så länge inte domstol har avgjort frågan får vi alla leva med de skenbara motsägelser som uppstår i en paragraf som utredare, regering och lagråd nymornat bollat fram. Möjligen kommer bollen åter i rullning efter FI:s mer överlagda utredning nu i december.

Mer svårsmält är dock de ansträngningar som pågår för att förta möjligheter till inflytande för de minoritetsaktieägare man i första rummet ansträngt sig för att locka till investering. I september kom rekommendationer från en advokatbyrå med uppstartsfokus som jag uppmärksammade här. Nu är det en annan advokatbyrå med samma pretentioner som spikar upp ett liknande minoritetsfientlig agenda. Problembeskrivningen är att det kommer 1 000 nya aktieägare till bolaget vilket medför administrativa kostnader och förlust av kontroll. Turen är så kommen till själva förvaltningen av aktiebolag, jämför min uppräkning av grästrotsfinansieringens legala utmaningar i Lexnova.

I korthet rekommenderar således legala rådgivare till gräsrotsfinansierade entreprenörer följande medel för att tillintetgöra de rättsligt legitima inflytande som minoritetsaktieägare besitter enligt svensk rätt:

1. Röstvärdesdifferentiering

Det vanligaste sättet att minimera minoritetsaktieägares inflytande är att göra vissa aktier röstsvaga (B-aktier) och andra aktier röststarka (A-aktier). Aktiebolagslagen ger möjligheten till röstvärdesdifferentiering (ABL 4:2) men den begränsas till proportionen 1:10 (ABL 4:5). Det är få problem med denna normala metod för att skilja på finansiering och kontroll eftersom den är transparent för investerare.

2. SPV-bolag

En mer dubiös metod för att begränsa grästrotsinvesterarnas kontroll är att tillskapa ett särskilt bolag (ett Special Purpose Vehicle) som hålls skilt från det rörelsedrivande bolaget. Investerarna får därmed sitt inflytande över ett tomt bolag medan entreprenören kan styra rörelsebolaget efter eget skön utan hänsyn till andra än sig själv och SPV-bolagets minoritetsintresse.

3. Överlåtelsebegränsningar

I privata aktiebolag vars aktier ägs av ett fåtal delägare är det vanligt att aktierna är belagda med olika typer av överlåtelsebegränsningar (hembud, förköp och samtycke). I ett partnerbolag är det viktigt att partnernas förtroende upprätthålls och att ingen blir tvingad att samarbeta med någon som inte innehar övriga partners förtroende. Aktiebolagsformens grundläggande princip är dock att aktier är fritt överlåtbara (ABL 4:7). Det är också ett grundläggande krav för aktier som är spridda till allmänheten och föremål för handel på en organiserad marknadsplats.

4. Tvångsinlösen

Gräsrotsfinansierade aktiebolag rekommenderas även att hålla investerarnas totala andel till under 10 procent av aktierna så att tvångsinlösen av minoritetsaktier enligt ABL:s 22 kap. Detta är dock ett tveeggat svärd eftersom en minoritet också har rätt att påkalla inlösen.

5. Aktieägaravtalsförpliktelser

En mer gångbar form av minoritetsförtryck är dock att påtvinga gräsrotsfinansiärerna ett aktieägaravtal som begränsar deras inflytande som förutsättning för deras initiala investering. I artikeln rekommenderas att avtalet innehåller en s.k. drag-along clause vilken innebär att majoritetaktieägaren kan tvinga minoriteten att sälja till en potentiell köpare av bolaget. Det är dock inte den enda formen av begränsning av minoritetens handlingsfrihet som kan föreskrivas i ett aktieägaravtal. Samtidigt måste alltid tas i beaktande att dylika avtal inte har aktiebolagsrättslig verkan.

Genom kombination av dessa metoder kan gräsrotsinvesterarna effektivt avskäras från sina aktiebolagsrättsliga rättigheter och inflytande. Även om det sker med lagliga medel är det i stark kontrast till den andemening och struktur som ligger till grund för aktiebolagslagen. Det bäddar för ett haveri.

Till de gräsrotsfinansierade entreprenörer som väljer att lyssna på rådgivare vilka med alla tillgängliga medel försöker beskära minoritetsaktieägarnas rättigheter och inflytande, vänligen betänk följande:

• De minoritetsaktieägare som initialt investerat i verksamheten är i stor utsträckning de individer som skapat de möjligheter och det intresse för företaget som nu åtnjuts.

• Aktiebolagsrätten bygger på år av frammejslande och balanserande av de resonliga och legitima intressena hos majoritet, minoritet och borgenärer.

• Grästrotsfinansiering ger aktiebolagets egenskaper som närmast är att likna med ett mindre börsbolag. I börsrätten har den aktiebolagsrättsliga likhetsprincipen (dvs. att alla aktieägare ska behandlas lika) en än mer central position. Omfattande regler finns för att säkerställa minoritetsaktieägarnas intressen och rättigheter.

• Ett alternativt perspektiv på ”problemet” med minoritetsaktieägare är att göra dem till vänner. En av grundtankarna för den s.k. delningsekonomin är att gemensamma resurser och intressen ger synergiska effekter för alla. Minoritetsaktieägare är resurser, inte bara att de kan tillskjuta kapital, utan även att de kan vara ambassadörer, kunder, säljare, affärsutvecklare. Genom att involvera dem i företagets förvaltning som aktiebolagslagen förutsätter och möjliggör blir företaget starkare.