Plötsligt händer det! Kollegiet för svensk bolagsstyrning får tummen ur och börjar lägga någon mening bakom bolagskodens lokution ”jämn könsfördelning ska eftersträvas”. Trots att nyheten måste ses mot bakgrund av senare tids politiska utspel och ett potentiellt regeringsskifte kan den möjligen ses som ett järtecken inom svensk bolagsstyrning.

Från att ha varit en fristående regel i det ursprungliga kodförslaget från 2004 (SOU 2004:46) underordnades frågan om könsmässig fördelning i börsbolagens styrelser den allmänna mångsidighetskatalog som ska prägla en börsbolagsstyrelse. Regeln SBK 4.1 lyder nu ”Styrelsen ska ha en med hänsyn till bolagets verksamhet, utvecklingsskede och förhållanden i övrigt ändamålsenlig sammansättning, präglad av mångsidighet och bredd avseende de bolagsstämmovalda ledamöternas kompetens, erfarenhet och bakgrund. En jämn könsfördelning ska eftersträvas.”

Bakgrunden till regeln var då som nu debatten om snedrekrytering i näringslivet, i synnerhet frågan om kön. En tarvlig debatt som falskeligen ställer frågan om kön i motsats till frågan om kompetens. Regelns utformning var ett klent försök att begrava frågan inför hotande lagstiftning; efter norsk förlaga kom också ett lagförslag 2006. Med införandet av regeln kunde näringslivet peka på existensen av en norm men dess placering och utformning visade med önskvärd tydlighet att det inte fanns någon substans. Det vaga verbet ”eftersträva” används till exempel inte på något annat ställe i bolagskoden. SBK inte behöver ju uttrycka intentioner eftersom hela regelverket är dispositivt, det lyder under principen följ-eller-förklara (antingen följer företag de stadgade reglerna eller så förklarar man i sin bolagsstyrningsrapport vad man gjort istället). Även från ett objektivt perspektiv måste formuleringen ”jämn könsfördelning ska eftersträvas” kritiseras för att vara svag intill obetydlighet. Som norm är den uppenbart otillräcklig: att misslyckas med att ”eftersträva” något måste anses mycket svårt och endast täcka in uppenbara missförhållanden av närmast brottslig karaktär. Tekniskt sett hade det varit lämpligare att inordna aspekten kön i den mångsidighetskatalog som ska prägla bolagsstyrelsen enligt första meningen i SBK 4.1. Det hade i så fall inneburit att könsfördelningen inte i varje situation behöver var ”jämn” utan att båda kön ska finnas representerade på ett sätt som motsvarar ett ändamålsenligt företagande – tolkat som förtroendeskapande ändamålsenlighet.

Nu vill Kollegiet alltså skärpa den gällande regeln så att valberedningarna åläggs (1) analysera styrelsens utvärdering – som görs av styrelsen själv – också i perspektivet jämn könsfördelning, (2) i förslag till styrelseval tydligt motivera sina överväganden mot bakgrund av SBK 4.1 och (3) vid stämman särskilt redovisa hur den arbetat för att eftersträva en jämn könsfördelning. På det sättet accentueras frågan om jämn könsfördelning som en fråga för aktieägarna och bolagsstämman. De skärpta reglerna ingår i en trepunktsplan som även inkluderar förtydligade principer för svensk BOS och stödjande aktiviteter från Kollegiets sida.

Målet är att börsbolagens styrelser år 2020 når en betydligt jämnare könsfördelning. Kollegiet konstaterar att utvecklingen går för långsamt och att många valberedningar inte lever upp till bolagskodens krav att förklara sin eftersträvan. Man vill att utvecklingen påskyndas mot ca 40 procents andel för det minst företrädda könet sammantaget i styrelserna. Förändringarna i bolagskoden kommer först träda i kraft med andra ändringar som är under utredning. Ikraftträdande utlovas dock 1 januari 2015.

Matematisk framstå 40% jämställdhet är ett ganska ambitiöst mål. Eftersom 50% är maximalt – väger det över rör vi oss mot en ojämnare fördelning igen. Eftersläpare kan således egentligen inte leva på förhoppningen att andra överträffar målet. Det innebär att 40% jämställdhet är 80% av teoretiskt möjligt maximum, vilket visar att det är en mycket genomgripande åtgärd. Att leda in regeln mot fasta andelar inför den stelbenthet som kvoteringsskeptikerna förfasas, istället för att underordna könsfördelning företagets verksamhet, utveckling etc. Å andra sidan skapar procentandelarna den tydliga mätbarhet som krävs efter åratal av tomma ord. Samtidigt finns det inte några sanktioner att tala om beträffande bolagskoden. Den enda kännbara sanktion som lurar i vassen är lagstiftning. Om Kollegiets förtydliganden av regeln är tillräckliga återstår att se.

Lappkastet från Kollegiet pockar på en allmän reflektion rörande svensk BOS och Kollegiets roll. Det är ett avsteg från det normala tonläget från näringslivet där det med emfas hävdas att Sverige redan har världens bästa bolagsstyrning och inget behöver förändras. Tvärtom brukar varje ångström av utveckling påstås kunna omkullkasta hela BOS-modellen och leda landet rakt in i ragnarök.

Mot bakgrund av sådan tendentiös diskurs är Kollegiets fräschör i en aktuell fråga dubbelt välkommen. Den nya ordföranden Arne Karlsson (sedan 1 januari 2014) inleder med andra ord starkt – låt vara att det inte är särdeles svårt att överträffa föregångaren ifråga om progressivitet. Även för cynikern som håller fast vid att Kollegiets enda uppdrag är att mota lagstiftnings-Olle i grind är det viktigt med detta initiativ. Ordföranden säger i pressmeddelandet ”Detta är ett gemensamt ansvar för att visa att självregleringen är effektiv.” För oss mer optimistiskt lagda kan händelsen förhoppningsfullt tolkas som Kollegiet ändå kan bli en tydlig och positiv kraft för progressiv utveckling av svensk bolagsstyrning.

FOTNOT: Av Kollegiets 12 ordinarie ledamöter samt 1 adjungerad och 1 sakkunnig är 4 kvinnor. Det innebär att det underrepresenterade könet i Kollegiet uppgår till 33 procent – eller 29 procent om man vill räkna in samtliga. Under de nästan 10 år Kollegiet existerat har hittills vare sig ordförande eller verkställande ledamot varit kvinna.