…and it won’t wait for the Nordic Corporate Governance Model.

I fredags överlämnande Styrelseakademien tillsammans med sina finska och danska motsvarigheter over ett upprop, ”Call for action”, till EU:s representanter vid en halvdagseminarium på Handelhögskolan i Stockholm.

Modellen beskrivs av StyrelseAkademiens ordförande Lars-Erik Forsgårdh på följande sätt ”Starka ägare som utser kompetenta styrelser som matchar företagsledningen har gjort Norden till en ekonomisk vinnare och det vill vi värna. I vår nordiska bolagsstyrningsmodell är roller och ansvar hos ägare, styrelse och ledning tydliga och blandas inte samman.” Det är något ironiskt att betoningen på starka aktieägare kommer från Aktiespararnas före detta VD som länge dragit lans för minoritetsaktieägarna rätt mot just kontrollerande aktieägare.

Tyvärr är det ingen konkret fråga som är i fokus utan oppositionens utgår från en allmän observation om ”favorisering” av de stora medlemsländernas BOSmodeller. Som exempel tar man det redan tagna s.k. revisorspaketet, som nu ligger för utredning och implementering i svensk rätt. Men den fråga som nu ligger på EU-bordet nu är institutionella aktieägare och hur deras placeringshorisont påverkar BOS. Det är för sent att gråta över den spillda mjölken.

Därtill är inte mycket till fördelar/nackdelar-analys över diskussionen. Den senaste tidens utveckling av BOS, från den tidiga utvecklingen under 1990-talet till dagens bolagskoder verkar vara ha blivit en naturligt och positivt bidrag till nordisk BOS, men framtiden bör stå still. Referenserna till de enorma fördelarna för nordiska företag i form av accessen till den inre marknaden, de fria rörligheterna, lyser med sin frånvaro.

Det är talande att de nordiska ledamöterna talar engelska med varandra. En gemensam BOSmodell, men inget gemensamt språk?

Den bakomliggande problemställningen för svenskt näringsliv är att kontrollaktieägandet bygger på mycket liten kapitalbas. Förvaltarna av den svenska basindustrin och sekelskiftesinnovationerna har tillåtits vara kapitalets fripassagerare. Detta har troligen varit gynnsamt även för samhället med bland annat en arbetstillfällen baserade på en stark internationell expansion som facit. Nu har tiden sprungit ifrån denna modell, kapital är som alla vet extremt lättrörligt. Det finns ingen anledning investera i en marknad för citroner; delar av aktieinvesteringar exproprieras. Modellen är inte robust utan har gång efter annan mer än villigt valt bort långsiktighet för realiserad avkastning i form av utländska uppköp utan hänsyn till minoritetaktieägare och arbetstillfällen.

Juridiken är kärnan i den nordiska BOSmodellen. Juridiken är inte längre en nationell angelägenhet utan en europisk och internationell. Att gå bakåt mot en mer isolerad värld är inte längre en möjlighet. Inte ens ett utträde ur EU innebär ett reverserat förlopp. Välj att vara relevant, eller begråt det ogina ödet (gärna i tysthet).

“Time waits for no one, and it won’t wait for you”

(Rolling Stones – hyfsat relevant i en extremt obeständig bransch I 50 år)