FI vill ansa gräsrotsfinansen

Standard

Regeringens uppdrag till Finansinspektionen att kartlägga den svenska gräsrotsfinansen har utmynnat i en relativt habil analys med flera inspirerande problembeskrivningar och rättstillämpningar som lagstiftare, tillsynsorgan och bransch behöver adressera under den närmaste tiden.

FI:s rapport Gräsrotsfinansiering i Sverige – en kartläggning (Dnr 15 – 17414) är framförallt ett inledande och orienterade dokument. Rapporten fokuserar på de två former av gräsrotsfinansiering som ligger FI närmast om hjärtat, nämligen aktiebaserad GF (som FI något breddar till ’andelsbaserad’) och lånebaserad GF. Rapporten ger ingen djupare analys av fenomenet, även om den bidrar till en kategorisering, utan hänvisar till Tillväxtverkets rapport från 2013. Istället kan FI:s rapport karaktäriseras som en legal riskanalys visavi de olika regelverk FI har i sin arsenal.

Rapportens röda trådar

Ett övergripande perspektiv är konsumentperspektivet. Problemen i de olika formerna av gräsrotsfinans uppstår eftersom inte konsumentskyddet är tillräckligt väl tillvarataget. Här krockar FI:s tillsyn med Konsumentverkets och rapporten belyser flera sådana konflikter mellan myndigheternas kontroll och regler. Perspektivet är relevant för lånebaserad GF men leder fel för aktiebaserad. Aktiebaserad GF rör investeringar i rörelsedrivande bolag och ligger mycket nära eller överlappar värdepappersområdet. FI inlemmar så gräsrotsfinans med andra ”sparformer”. Förvisso ett vanligt ord för kapitalplaceringar men ganska underligt för ett fenomen som snarast torde klassificeras som en ”spekulationsform”.

Gräsrotsfinansens risker är kända och FI bidrar inte med några större nyheter i sin kartering. Informationsasymmetrier i anslutning med oerfarna investerare, entreprenörer och plattsformsoperatörer och nystartade bolag kan lätt bli kombination av karaktären den perfekta finansstormen. FI tycks fästa relativt stor vikt vid är plattformsoperatörernas skeva incitamentsstruktur, dvs att plattformarna är beroende av lyckade kampanjer för sina intäkter. Plattformarna själva kan därmed inte förväntas föra en restriktiv och återhållsam inställning till de entreprenöriella projekt som ges utrymme. Uppgifterna värdering, besiktning och kreditprövning landar därmed i knät hos de förhoppningsfulla men begränsade investerarna.

Gräsrotsfinansens rättsliga snubbeltrådar

Det finns flera delar av den rättsliga analysen som väcker intresse, bl.a. gräsrotsfinansens koppling till marknadsföringslagens krav där Konsumentverket fått in fyra anmälningar mot lånebaserad gräsrotsfinans under 2015. Flera regelverk är tillämpliga på lånebaserad GF. Men gällande aktiebaserad gräsrotsfinans är det framförallt de två följande punkterna som är intressanta.

  1. Aktiebolagslagens spridningsförbud

FI anser att GF strider mot spridningsförbudet (ABL 1:7). Rapportens analys är dock relativt inlindad när de konstaterar att plattformarna underlättar spridning av aktier i privata aktiebolag till allmänheten och att det inte är självklart att en inloggning är tillräcklig för att undantaget från kompletteringsförbudet i ABL 1:7 st 2 ska vara tillämpligt. I sina slutsatser sätter dock FI ner foten och konstaterar att den annonsering som sker på plattformarnas webbplatser med erbjudanden om att investera i privata aktiebolag strider mot spridningsförbudet. Slutsatsen överensstämmer med min analys.

  1. Tillståndspliktig verksamhet

FI konstaterar att LHF (lagen om handel med finansiella instrument) och VPML (lagen om värdepappersmarknaden) inte är tillämpliga på GF-plattformar. Den springande punkten för slutsatsen är att aktier i privata aktiebolag inte utgör finansiella instrument i lagarnas mening. Detta är förvisso en rimlig slutsats, men det är ändå inte tillräckligt. Det finns inget som hindrar att GF-plattformarna sprider aktier i publika aktiebolag – och det förekommer i praktiken även om privata aktiebolag är vanligare. Det är orimligt och ägnat att förvirra aktörerna om plattformarna blir tillståndspliktiga för en del av sina transaktioner men inte för andra.

Att spinna starkare trådar

Finansinspektionen har i sina slutsatser summerat en rad aktiviteter som måste sjösättas för avhjälpa de identifierade konflikterna mellan gräsrotsfinansieringens nuvarande struktur och gällande rätt. Visa åtgärder är relativt pressande, andra kräver eftertanke.

Följande aktivitetsbehov kan utläsas av rapporten:

  • Se över aktiebolagslagens spridningsförbud eftersom GF-plattformarnas verksamhet strider mot förbudet. Med tanke på att redan försök till spridning är straffsanktionerad i ABL 30:1 pockar frågan på snar uppmärksamhet från lagstiftaren.

Det finns dock inte skäl till att måla väggarna fulla med wanted-affischer på entreprenörer och omedelbart rida åstad med stora uppbåd för att lyncha ABL-missdådarna (men mer om det en annan gång).

  • Överväga specialreglering av gräsrotsfinansiering under något stadium av utvecklingen. Finansieringsformen är fortfarande en mycket liten, men växande, del av finansmarknaden. En specialreglering måste vara proportionell. Den bör ta i beaktande både möjligheterna för välinformerade investeringsbeslut och finansieringsformens utvecklingspotential.

Modus operandi bör här vara att skynda långsamt. Existerande regelverk har stora möjligheter att härbärgera i vart fall de välbekanta delarna av gräsrotsfinansen. Och GF-branschen bör först få uppmaningen och möjligheten att adressera problemen på samma sätt som den etablerade aktiemarknaden; med självreglering och tekniska lösningar.

  • Balansera riskerna vid allmänhetens såddfinansiering av företag med ett förstärkt konsument-/investeraskydd.

Information är bra, rättigheter är bättre. Mycket av den utländska nyregleringen inom gräsrotsfinans fokuserar på utbildning och information till investerarna. En lovvärd ambition, men investerare har sällan kraft att höja sig över flockmentaliteten ens på den mer etablerade aktiemarknaden. Därför behöver det svenska minoritetsskyddet stärkas både i praktik och princip.

  • Plattformarna måste förmås söka tillstånd hos FI. I viss utsträckning sker registrering enligt lag om anmälningsplikt för viss finansiell verksamhet, vilken kan komma att uppfattas som ett ”falskt tillstånd” som inte är kopplat till den tillsyn som normalt förknippas med FI. Denna anmälan är inte tillräcklig för att motverka gräsrotsfinansens risker.

Eftersom FI anser att plattformarna i stort faller utanför den etablerade regleringen av aktiemarknaden behövs antingen en expansion av reglernas tillämpningsområde eller en specialreglering (med tillhörande budget). Det centrala är att upprätta en rimlig tillsyn för branschaktörerna, som går utöver en årlig kontroll av bolagsledning och ägare samt efterlevnad av reglerna om penningtvätt och terrorfinansiering.

  • Upprätta ett system för uppföranderegler och informationskrav för plattformar och företag, inom befintliga regelverk eller med nya regelverk.

Det finns många delar av regelsystemet för aktiemarknaden som kan användas som byggritning för ett sammanhängande och trygghetsskapande ramverk för branschen. Tillstånd, tillsyn, informationskrav, uppföranderegler, förhandsbesked och konfliktlösning är alla relevanta delar av ett sådant ramverk. Men det behövs ett kalejdoskopiskt orakel för att förutsäga vad som ska ske genom lag och föreskrift, vad som ska ske med rättskipning, vad som ska ske som branschinitiativ och vad som ska ske som tekniska lösningar.

FI utreder gräsrotsfinansiering

Standard

FI utreder gräsrotsfinansiering

Ett välkommet besked från regeringen som ger FI i uppdrag att utreda förutsättningarna för gräsrotsfinansiering i Sverige. Förhoppningsvis lämnar den svenska normgivaren strategi vänta-och-se för en mer aktiv roll.

Gräsrotsfinansiering är ännu sin linda men fler och fler företag driver aktiva plattformar riktade mot privatpersoner som investerare och långivare. Inom aktie- och lånebaserad gräsrotsfinansiering finns stor potential för kapitalanskaffning, företagsbyggande och avkastning. Men här finns även stora risker för förluster, konkurser och falsarier. Det är hög tid att berörda normgivare tar sig en funderare och lägger fram grundläggande spelregler.

Flera länder har redan infört regler kring gräsrotsfinansiering och många organ utreder normgivning, däribland EU. Regeringen ger Finansinspektionen drygt fyra månader att utreda gräsrotsfinansieringens förekomst, särdrag, informationsgivning, och utländska erfarenheter. Uppdraget ska rapporteras den 15 december 2015.

Det ska bli spännande att se vad FI drar för slutsatser av den hittillsvarande utvecklingen och hur vägkartan för framtiden ska se ut. Det finns risker med att reglera ett relativt nytt fenomen som ännu försöker hitta sina hållbara former. Men det finns även risker att inte reglera ett fenomen där privatpersoner avhänder sig kapital till företag under otydliga löften om avkastning.

Enligt mitt förmenande behöver FI, och regeringen, framförallt ta ställning till pressande punkter:

  1. Omreglera spridningsförbudet

Aktiebaserad gräsrotsfinansiering för privata aktiebolag är förbjudet i ABL 1:7 (se artikel eller infografik). Även om de transaktioner som ägt rum är civilrättsligt giltiga finns det idag en mängd entreprenörer som riskerar böter eller fängelse på grund av tidigare genomförda gräsrotskampanjer. Även försök att sprida aktierna är kriminaliserat (böter eller fängelse) så misslyckade kampanjer är också i farozonen. Denna situation är hämmande för gräsrotsfinansieringens utveckling i Sverige och måste förändras.

Det enklaste sättet att göra detta är att införa ett nytt undantag i ABL 1:7. Annonsering för att försöka sprida värdepapper i privata aktiebolag bör endast tillåtas om gräsrotsplattformen står under tillsyn av FI (se pkt 2 nedan).

Eftersom detta rör lagstiftning är det inget FI kan göra på egen hand men en förändring av ABL bör snarast initieras för att avhjälpa nuvarande status.

  1. Tillstånd och tillsyn

Som många nya internetverksamheter anser sig gräsrotsplattformarna bara vara passiva kontaktytor där aktörer möts och gör upp affärer. De hoppas kunna reglera sin relation enkom på basis av ett enkelt användaravtal mellan personen som är inne på webbsidan och företaget som gör sidan tillgänglig. Gräsrotfinansieringsorganisatören är dock en mellanhand på samma sätt som många andra aktörer i den finansiella sektorn, bl.a. marknadsplatser och fondbolag. Finansrätt handlar i mångt och mycket om att reglera intermediärernas roll och aktiviteter.

I flera andra länder (bl.a. Storbritannien) har de nationella finansinspektionerna efter diskussioner med gräsrotsplattformföretagen valt att föra in företeelsen under myndighetens tillståndspliktiga verksamheter och utöva viss tillsyn över aktiviteterna. I många fall har företagen själva initierat detta istället för att leva med osäkerheten om att finansinspektionen en dag ska slå ner på verksamheten. Finlands största gräsrotsfinansföretag är registrerat av den nationella finansinspektionen. I Sverige ses inga sådana diskussioner.

En självklar utkomst av FI:s utredning är att föra in aktie- och lånebaserade gräsrotsverksamheter under sin tillsyn och reglering.

  1. Medansvar för företagsbesiktning och värdering

 All investering är riskfylld, men mest riskfylld är såddinvestering. Det är inte för intet professionella riskkapitalister på alla sätt försöker limitera sin risk, genom bl.a. investeringsportfölj, värdering och besiktning.

Privatpersoner kan inte förväntas ha vare sig kunskap eller förmåga att lägga upp sin investeringsstrategi på detta sätt. De kommer oundvikligen sätta pengar i idéer som känns koola, fräscha eller fantastiska. Med endast en flyktig tanke på verksamheten, organisationen, värderingen och villkoren. Alla klassiska börsbubblor, från South Sea Bubble och framåt, uppvisar samma mönster – det är därför värdepappershandel nuförtiden är noga reglerad.

Investerare ska inte vara helt skyddade från risk. Men investerare ska inte heller vara prisgivna åt euforiska entreprenörer, incitamentsskruvade mellanhänder eller kvacksalvande finansbedragare. Det bör finnas en ”lagom risk” för den allmänhet som lockas investera i gräsrotsprojekt. Som sagt, tidigare har denna verksamhet varit helt förbjuden i Sverige och utomlands – just på grund av riskerna med såddinvesteringar.

En väg mot en säkrare miljö för gräsrotsfinansiering är att påföra plattformsföretagen en skyldighet till viss genomlysning och utvärdering av gräsrotskampanjerna. Av ren självbevarelsedrift bör plattformsföretagen i praktiken utföra viss förnuftsbaserad besiktning av kampanjer de släpper in, t.ex. av entreprenörens handel och vandel. Men det finns värde i att FI ställer upp kriterier för vilka kontroller som bör utföra. Likaså att det finns en fastställd modell för beskrivning av företagsvärdering och investeringsrisker.

 4. Aktieägarnas information och rättigheter

I flera av de utländska regleringarna (bl.a. USA) har man uppställt kriterier för investerarna; dels förmögenhetsnivå, dels investeringsvolym. Detta är fel väg att gå eftersom kraften i gräsrotsfinansiering är potentialen till omfattande mikroinvesteringar. Reglering av vem som får vara med och med hur mycket kommer att omkullkasta den verksamma ingrediensen i företeelsen.

En ytterligare regleringsmodell är att försöka höja och säkerställa kunskapsnivån hos investerarna. Även om detta har sin logik och tycks behjärtansvärt faller även det kort om målet. Också den mest kunniga investeraren följer strömmen och går på minor, se exempelvis de investerare som blev lurade av Bernie Madoff. Liksom förmögenhets- och investeringskriterier förefaller det kontraproduktivt med tuffa kunskapskriterier för gräsrotsfinansiering. Ett gräsrotskörkort kostar mer än det smakar. Det är förvisso tacknämligt om involverade aktörer aktivt försöker utbilda både investerare och företag i förutsättningarna för finansieringen, men det kan aldrig ersätta verksamma regler för information och rättigheter.

De grundläggande reglerna till skydd för minoritetsaktieägare finns i ABL. På aktiemarknaden har dock reglerna på många plan behövts kompletteras så att relevant, likvärdig och aktuell information finns på marknaden. Det är tydligt att privata AB med gräsrotsfinansiering behöver en reglering som delvis liknar den som gäller för börsbolag. Eftersom sådan reglering hota bli en kostsam belastning måste en gyllene medelväg sökas. Verksamma kontrollmekanismer och investerarskydd måste dock upprätthållas.

En kompletterande säkerhetsmekanism som kan tillämpas är att kräva att företag som söker kapital från allmänheten ska ha en auktoriserad revisor vald av bolagsstämman. Eventuellt med särskilda uppgifter för att tillvarata minoritetsaktieägarnas intressen. Möjligen kompletterad med en generell aktieägarombudsman i samarbete med berörda myndigheter, med roll som både mentor och vakthund, vore troligen en lyckad institution.

Så det finns således mycket för FI att fundera under hösten.

Legal innovation: juridikens digitalisering

Standard

I det expansiva nyföretagarklimat som råder västerut, på andra sidan Atlanten, har turen kommit till den obrutna marken inom ”den legala industrin”. Jurister är av hävd obenägna nybyggare, så pionjärandan kommer till stor del från tekniker, ekonomer, entreprenörer och annat lösker folk. Inte minst därför är det spännande!

Uppstartsföretagen inom den legala industrin attraherade investeringar uppgående till USD 500 miljoner 2013 enligt en bedömare. Det rör sig om för närvarande cirka 200 företag, varav ett 80-tal startat de senaste tre åren. Företag som bland andra FastCase, Rocket Lawyer, LegalZoom och Judicata. Här finns en sammanfattande artikel med en lättillgänglig infografik http://lawyerist.com/74528/legal-startups/

Nyföretagandet finns inom en rad olika områden:

  • Rättsinformation (på svenska ’knowledge management’)
  • Kontaktförmedling (ackvisition, upphandling, rekrytering)
  • Projekt-, kontrakts- och akthantering
  • Standardavtal och avtalsslutande
  • Processuella och andra hjälpmedel

Övergripande kan man säga att affärsidéerna är riktade dels mot jurister, dels mot juridikköpare. Tjänsterna för jurister handlar framförallt om effektivisering av det juridiska arbetet, ackvisition av klienter och hantering av administrationen runt juridiskt företagande. Effektivisering har advokatbyråer och andra juridikinriktade verksamheter alltid sysslat med. I samma syfte togs en gång skrivmaskiner och diktafoner i bruk, nu rör det molntjänster och appar. Tjänsterna för juridikköpare uppvisar mer nyorientering. Det handlar förvisso om gamla behov av ökad tillgänglighet, lägre priser och förhöjd begriplighet. Men utvecklingen går bortom enkla standardavtal; somliga tjänster innehåller nydanande försök att sluta avtal, lösa konflikter och ’att få rätt’.

I princip samtliga affärsmodeller använder sig av internet och digitalisering, många har inslag av molntjänster och social media. Det är ju först genom ett stort teknikinnehåll de kan bli skalbara och växa på ett sätt som inte vanliga juridiska tjänsteleverantörer har förmåga att göra. Genom digitalisering ökar hastigheten och räckvidden mångfalt. Det är närmast givet att affärsidéerna kommer att spridas över världen, utan beaktande av rättsordning och jurisdiktioner. Själva juridiken och hur vi ser på den utmanas. Det blir intressant att se hur professionen hanterar utvecklingen men också hur den förändras i processen.

Ur ett annat perspektiv är de nya projekten något av en besvikelse. Jurister är som konstaterats något av traditionalister, det ligger i juridikens uppgift att minimera risker och att förändringar sker långsamt. Det gäller framförallt formerna; tekniken har alltid förändrats. Jag minns med skräckblandad vördnad den första ordbehandlare jag stötte på i början av 1980-talet – två garderober stor och en enda nyckelperson som kunde sköta den. I dominerande omfattning är projekten inom legal innovation efterapningar av det jurister gjort i alla tider, förvisso nykodat och uppfräschat. Det finns en ”morfologisk eftersläpning”, på samma sätt som en modern bil i stort sett har samma form som en gammaldags hästdriven diligens. De nydanande innovationerna inom juridiken lyser i stort sett med sin frånvaro.

Själv vill jag se en grafikbaserad översättning av konsumentvillkor på nätet, ett online-system för minoritetsaktieägares deltagande och inflytande på bolagsstämmor och en analytisk verktygslåda för jurister som mobilapp. Jag satt själv häromdagen och programmerade ett kronologiverktyg för rättsprocesser i Excel.

Man kan i framtiden tänka sig legal innovation 2.0 där juridikens grundläggande funktioner får helt nya former. Där tekniken utvecklar och stöder funktioner som att skapa förtroende mellan parter, forma en rättvis fördelning mellan flera konkurrerande intressen, förlika konflikter, avveckla relationer eller verksamhet, ersätta skadelidande m.m. Vårt sätt att se på juridik och legala tjänster kommer troligen gradvis förändras redan genom de legala innovationer som realiseras nu, I förlängningen kommer vi även se helt nya former som radikalt stöper om vårt sätt att tillfredsställa och säkerstälal våra mellanmänskliga behov – kalla det juridik om du vill.

“Be eager to find new evils and new good” (Ezra Pound)