Legal innovation: juridikens digitalisering

Standard

I det expansiva nyföretagarklimat som råder västerut, på andra sidan Atlanten, har turen kommit till den obrutna marken inom ”den legala industrin”. Jurister är av hävd obenägna nybyggare, så pionjärandan kommer till stor del från tekniker, ekonomer, entreprenörer och annat lösker folk. Inte minst därför är det spännande!

Uppstartsföretagen inom den legala industrin attraherade investeringar uppgående till USD 500 miljoner 2013 enligt en bedömare. Det rör sig om för närvarande cirka 200 företag, varav ett 80-tal startat de senaste tre åren. Företag som bland andra FastCase, Rocket Lawyer, LegalZoom och Judicata. Här finns en sammanfattande artikel med en lättillgänglig infografik http://lawyerist.com/74528/legal-startups/

Nyföretagandet finns inom en rad olika områden:

  • Rättsinformation (på svenska ’knowledge management’)
  • Kontaktförmedling (ackvisition, upphandling, rekrytering)
  • Projekt-, kontrakts- och akthantering
  • Standardavtal och avtalsslutande
  • Processuella och andra hjälpmedel

Övergripande kan man säga att affärsidéerna är riktade dels mot jurister, dels mot juridikköpare. Tjänsterna för jurister handlar framförallt om effektivisering av det juridiska arbetet, ackvisition av klienter och hantering av administrationen runt juridiskt företagande. Effektivisering har advokatbyråer och andra juridikinriktade verksamheter alltid sysslat med. I samma syfte togs en gång skrivmaskiner och diktafoner i bruk, nu rör det molntjänster och appar. Tjänsterna för juridikköpare uppvisar mer nyorientering. Det handlar förvisso om gamla behov av ökad tillgänglighet, lägre priser och förhöjd begriplighet. Men utvecklingen går bortom enkla standardavtal; somliga tjänster innehåller nydanande försök att sluta avtal, lösa konflikter och ’att få rätt’.

I princip samtliga affärsmodeller använder sig av internet och digitalisering, många har inslag av molntjänster och social media. Det är ju först genom ett stort teknikinnehåll de kan bli skalbara och växa på ett sätt som inte vanliga juridiska tjänsteleverantörer har förmåga att göra. Genom digitalisering ökar hastigheten och räckvidden mångfalt. Det är närmast givet att affärsidéerna kommer att spridas över världen, utan beaktande av rättsordning och jurisdiktioner. Själva juridiken och hur vi ser på den utmanas. Det blir intressant att se hur professionen hanterar utvecklingen men också hur den förändras i processen.

Ur ett annat perspektiv är de nya projekten något av en besvikelse. Jurister är som konstaterats något av traditionalister, det ligger i juridikens uppgift att minimera risker och att förändringar sker långsamt. Det gäller framförallt formerna; tekniken har alltid förändrats. Jag minns med skräckblandad vördnad den första ordbehandlare jag stötte på i början av 1980-talet – två garderober stor och en enda nyckelperson som kunde sköta den. I dominerande omfattning är projekten inom legal innovation efterapningar av det jurister gjort i alla tider, förvisso nykodat och uppfräschat. Det finns en ”morfologisk eftersläpning”, på samma sätt som en modern bil i stort sett har samma form som en gammaldags hästdriven diligens. De nydanande innovationerna inom juridiken lyser i stort sett med sin frånvaro.

Själv vill jag se en grafikbaserad översättning av konsumentvillkor på nätet, ett online-system för minoritetsaktieägares deltagande och inflytande på bolagsstämmor och en analytisk verktygslåda för jurister som mobilapp. Jag satt själv häromdagen och programmerade ett kronologiverktyg för rättsprocesser i Excel.

Man kan i framtiden tänka sig legal innovation 2.0 där juridikens grundläggande funktioner får helt nya former. Där tekniken utvecklar och stöder funktioner som att skapa förtroende mellan parter, forma en rättvis fördelning mellan flera konkurrerande intressen, förlika konflikter, avveckla relationer eller verksamhet, ersätta skadelidande m.m. Vårt sätt att se på juridik och legala tjänster kommer troligen gradvis förändras redan genom de legala innovationer som realiseras nu, I förlängningen kommer vi även se helt nya former som radikalt stöper om vårt sätt att tillfredsställa och säkerstälal våra mellanmänskliga behov – kalla det juridik om du vill.

“Be eager to find new evils and new good” (Ezra Pound)

Time waits for no one…

Standard

…and it won’t wait for the Nordic Corporate Governance Model.

I fredags överlämnande Styrelseakademien tillsammans med sina finska och danska motsvarigheter over ett upprop, ”Call for action”, till EU:s representanter vid en halvdagseminarium på Handelhögskolan i Stockholm.

Modellen beskrivs av StyrelseAkademiens ordförande Lars-Erik Forsgårdh på följande sätt ”Starka ägare som utser kompetenta styrelser som matchar företagsledningen har gjort Norden till en ekonomisk vinnare och det vill vi värna. I vår nordiska bolagsstyrningsmodell är roller och ansvar hos ägare, styrelse och ledning tydliga och blandas inte samman.” Det är något ironiskt att betoningen på starka aktieägare kommer från Aktiespararnas före detta VD som länge dragit lans för minoritetsaktieägarna rätt mot just kontrollerande aktieägare.

Tyvärr är det ingen konkret fråga som är i fokus utan oppositionens utgår från en allmän observation om ”favorisering” av de stora medlemsländernas BOSmodeller. Som exempel tar man det redan tagna s.k. revisorspaketet, som nu ligger för utredning och implementering i svensk rätt. Men den fråga som nu ligger på EU-bordet nu är institutionella aktieägare och hur deras placeringshorisont påverkar BOS. Det är för sent att gråta över den spillda mjölken.

Därtill är inte mycket till fördelar/nackdelar-analys över diskussionen. Den senaste tidens utveckling av BOS, från den tidiga utvecklingen under 1990-talet till dagens bolagskoder verkar vara ha blivit en naturligt och positivt bidrag till nordisk BOS, men framtiden bör stå still. Referenserna till de enorma fördelarna för nordiska företag i form av accessen till den inre marknaden, de fria rörligheterna, lyser med sin frånvaro.

Det är talande att de nordiska ledamöterna talar engelska med varandra. En gemensam BOSmodell, men inget gemensamt språk?

Den bakomliggande problemställningen för svenskt näringsliv är att kontrollaktieägandet bygger på mycket liten kapitalbas. Förvaltarna av den svenska basindustrin och sekelskiftesinnovationerna har tillåtits vara kapitalets fripassagerare. Detta har troligen varit gynnsamt även för samhället med bland annat en arbetstillfällen baserade på en stark internationell expansion som facit. Nu har tiden sprungit ifrån denna modell, kapital är som alla vet extremt lättrörligt. Det finns ingen anledning investera i en marknad för citroner; delar av aktieinvesteringar exproprieras. Modellen är inte robust utan har gång efter annan mer än villigt valt bort långsiktighet för realiserad avkastning i form av utländska uppköp utan hänsyn till minoritetaktieägare och arbetstillfällen.

Juridiken är kärnan i den nordiska BOSmodellen. Juridiken är inte längre en nationell angelägenhet utan en europisk och internationell. Att gå bakåt mot en mer isolerad värld är inte längre en möjlighet. Inte ens ett utträde ur EU innebär ett reverserat förlopp. Välj att vara relevant, eller begråt det ogina ödet (gärna i tysthet).

“Time waits for no one, and it won’t wait for you”

(Rolling Stones – hyfsat relevant i en extremt obeständig bransch I 50 år)

AKTIEBOKEN SOM KIOSKVÄLTARE

Standard

Aktieboken. En bortglömd klassiker i de flesta onoterade bolag. Alla säger sig veta vad den handlar om, men ingen har egentligen läst den. Då och då blir den allas favoritlektyr och lusläses av bolagsledning, aktieägare, pretendenter och rättsvårdande myndigheter – till exempel vid företagsförvärv. Några domslut under senare tid visar aktieboken som kioskvältare.

En snabb rekapitulation: Aktiebokens syfte är att ligga till grund för utövandet av aktieägarens rättigheter gentemot bolaget och ge bolaget, aktieägare och andra underlag för att bedöma ägarförhållandena i bolaget.

  • Aktieboken innehåller uppgifter om aktier och aktieägare (ABL 5:1)
  • Styrelsen är ansvarig för att aktieboken förs, bevaras och hålls tillgänglig (ABL 5:7)
  • Om någon visar upp ett aktiebrev eller på annat sätt styrker sitt förvärv ska styrelsen genast föra in denne som aktieägare i aktieboken (ABL 5:9)
  • Aktieboken ska hållas tillgänglig för alla (ABL 5:10)

I Kammarrätten i Sundsvalls mål 1102-14 (dom 28 maj 2014) var de passionerade läsarna Bolagsverket, en minoritetsaktieägare och en majoritetsaktieägare. Situationen var att en minoritetsaktieägare, ett namnkunnigt riskkapitalbolag, kallat till extra bolagsstämma med hjälp av Bolagsverket under hänvisning till ABL 7:13. Vid tidpunkten för begäran var dock inte minoritetsaktieägaren registrerad som aktieägare i aktieboken, trots att man tidigare varit det. Bolaget hade avfört aktieägaren från aktieboken under förevändning att aktierna överlåtits och varit under hembudsförfarande. Under tiden fann ingen registrerade innehavare av de ifrågavarande aktierna. Bolagsverket hävdade att det ur rättstillämpningssynpunkt, bl.a. minoritetsskyddsintresset, är av stor vikt att de får grunda sitt beslut inte bara på formella förutsättningar utan även på andra relevanta fakta i målet. Men rätten konstaterade att det inte räcker att vara civilrättslig ägare till aktierna. Utan att vara införd i aktieboken kan aktieägaren inte utöva rättigheter mot bolaget.

I Svea hovrätts mål T11273-13 (dom 18 mars 2014) vad de uppslukade läsarna en säljare och köpare vid två aktieöverlåtelser som inte blivit införda i aktieboken. Säljaren, som också var grundare och styrelseledamot, hade inte uppdaterat aktieboken trots köparens begäran. Köparen ville häva köpet med en talan om köprättsligt dröjsmål; skada uppkom enligt köparen på grund av att denne gått miste om möjlighet till vidareförsäljning. Säljaren hävdade att köparen, trots förfrågan, inte identifierat den person som skulle införas i aktieboken. Eftersom det fanns tillräckliga och kompletterande uppgifter kring köparens identitet ansåg både tingsrätt och hovrätt att underlåtenheten rörande införing i aktieboken låg säljaren till last i sin roll som styrelseledamot. Säljaren hade anfört både att han inte varit ledamot vid tillfället och att han delegerat uppgiften till bolagets VD, men båda invändningarna underkändes. Däremot ansåg domstolen att någon skada inte styrkts eftersom köparen inte varit rättsligt förhindrad att sälja aktierna vidare.

I Kammarrätten i Sundsvalls mål 3032-13 (dom 23 januari 2014) var de försjunkna läsarna tre dödsbodelägare, en änka och två barn till en företagare som lämnat efter sig ett känt kakföretag. Efter dödsfallet avsattes änkan ur styrelsen vid en extra bolagsstämma. Men vid en partiell bodelning kom änkan att tillskiftas, med samtligas godkännande, en aktiepost och sedermera att inskrivas i aktieboken. Änkan som minoritetsaktieägare påkallade extra bolagsstämma. Efter detta meddelar bolaget via bud de två barnen (som även utgjorde bolagets styrelse) att aktierna med hembud övergått till änkan. Barnen meddelade i sin tur bolaget att man hade för avsikt att lösa in aktierna. Domstolen fann att frågan skulle avgöras enbart på formella grunder, dvs. beslutsmyndigheten (vid denna tidpunkt länsstyrelsen) ska utgå från aktiebokens uppgifter vid tillfället. Den extra bolagsstämman skulle således genomföras eftersom änkan var inskriven i aktieboken.

Fallen visar att domstolarna läser aktieboken efter den exakta ordalydelsen. Även om det finns ovedersägliga fakta som talar för att aktieboken är bristfällig eller felaktig ska Bolagsverket utgå från den. Den formella synen har säkerligen att göra med att det ska vara enkelt för myndigheten att läsa aktieboken, men också att aktieboken förs under straffansvar (ABL 30:1). Det finns således kraftiga sanktioner mot falsarier, som även inkluderar skadeståndstalan mot styrelsen (ABL 29:1).

I den senaste aktiebolagsutredningen (SOU 2009:34 Förenklingar i aktiebolagslagen m.m.) samt tidigare utredningar diskuteras en förändrad funktion för aktieboken. I samband med det återkommande förslaget att avskaffa aktiebrev ska aktieboken få en rättsgrundande funktion även mellan för bolaget utomstående personer, såsom aktieägare och pretenderande aktieägare. En anteckning i aktieboken skulle då få ännu större betydelse än idag. Och uppgiften att föra och uppdatera aktieboken blir oumbärlig, inte bara bolagsrättsligt men även köprättsligt. Styrelsens roll i aktieägarfrågor blir i så fall mycket känslig. Förslaget har dock inte kommit med i propositionen (prop. 2013/14:86); regeringen anser att tiden för avskaffande av aktiebrev är inte mogen. En bra ordning kan tyckas efter att ha tagit del av de tre rättsfallen. Att skriva aktiebok ska inte behöva vara mer laddat än vad det redan är.

Läget är därmed som tidigare. Aktiebrevet visar aktieägarens legitimation sakrättsligt. Aktiebokens visar endast aktieägarens legitimation gentemot bolaget. Men principen från rättsfallen är att aktieboken ska läsas, inte tolkas.