Den civilrättsliga innebörden av fakturerade styrelsearvoden

Standard

En midsommarnatts skattedom från Högsta förvaltningsdomstolen (den 20 juni 2017, mål 278-17) omkullkastade tidigare praxis för professionella styrelseledamöter gällande att utföra sitt värv i bolagsform. Det är en omtvistad dom som nu blir föremål för upprepade uppmaningar lagändring, där regeringen ”följer utvecklingen”. Men som alltid är ett mått av försiktighet påkallat i allt vad man önskar. På förfrågan, här vill jag kort ge en skiss till varför lösningen av frågan är mer komplex än vad anas vid första påseendet, där valet står mellan pest och kolera. Följ med i en snitslad tankebana!

[Genväg: läs punkt 3 och om intresse väcks gå till övriga punkter]

  1. Reflektera över styrelseledamotens aktiebolagsrättsliga ansvar

Styrelseledamotens ansvar faller under det allmänna ställföreträdaransvaret i ABL 29:1. Ledamotens ”interna” ansvar innebär att hen ska ersätta skador på bolaget som orsakats uppsåtligen eller av oaktsamhet vid fullgörandet av uppdraget. Ledamotens ”externa” ansvar gäller när skadan tillfogas aktieägare eller annan genom överträdelse av ABL, ÅRL eller BO.

Styrelseledamöternas skadeståndsansvar följer i grunden normala skadeståndsrättsliga principer. En skada ska ha uppkommit i samband med ledamotens uppdrag när han eller hon varit i tjänst. En skada ska kunna visas av den, exempelvis bolaget, som lidit skada. En skadegörande handling eller underlåtelse ska ha varit vårdslös eller avsiktlig. (Se mer i till exempel Rätt Bolagsrätt 2017).

Men här kommer poängen.

Vårdslöshet är mycket svårt att visa gällande styrelsens och ledamöternas förvaltning. All affärsverksamhet innebär subjektiva bedömningar och fundamental osäkerhet. Styrelseledamöterna är utsedda av aktieägarna för att driva affärsverksamhet inom de breda ramar som är verksamhetsföremålet i bolagsordningen och troligen i syftet att generera vinst. Eftersom det är en extremt mångfacetterad uppgift ger ABL inga speciella kvalifikationer för ledamöter (till skillnad från bland andra revisorer) utan det räcker med att en person har aktieägarnas förtroende. Oavsett vari detta förtroende grundar sig i – det kan till exempel vara tillräckligt att personen är en fotbollsälskande och deckarförfattande före detta justitieminister. Förtroende kan uppstå och stjälpas av en mängd olika skäl, det är bara aktieägarna som kan avgöra varför.

Dessa förtroendepersoner, eftersom deras mandat grundar sig just i deras allmänna kompetens, får rollen som aktieägarnas förlängda och i stor utsträckning autonoma arm. Det är bara i yttersta undantagsfall ägarna skickar med förhållningsorder eller kräver att besluten återremitteras till en bolagsstämma (jo, det finns förvisso många lagregler om stämmokompetensen men det är lagstiftaren som sätter dessa).  Under den tid förtroendet är avgivet och intakt har styrelsen i princip rätt att fatta vilka beslut som helst. Även extremt riskfyllda sådana. Det brukar beskrivas genom att säga att bolagsledningen har rätt att göra dåliga affärer. På amerikanska brukar detta kallas ”the business judgement rule”, dvs. det är bolagsledningens roll att göra affärsmässiga överväganden.

Skadeståndstalan gentemot styrelseledamöter är ovanligt i Sverige. De fall där ledamöterna faktiskt får betala ersättning till bolag eller aktieägare är försvinnande få. Det är en effekt av att talan på grund av ovan beskrivna skäl dels är svår att leda i bevis, dels att ansvaret är nödvändigt ”mjukt” (i betydelsen tillåtande).  Skadeståndsmöjligheten ger snarast en distanserad disciplinerande effekt på kvaliteten i styrelsearbetet, än en konkret kompenserande effekt för bolaget och dess aktieägare.

  1. Ta reda på vad en professionell rådgivare har för (inomkontraktuellt) ansvar

Styrelseledamöter intar rollen som en särskild typ av företrädare och rådgivare för bolaget. Det brukar sägas att styrelseledamoten har en sysslomannaliknande ställning, det vill säga hen är inte en syssloman men intar i mångt och mycket positionen av en uppdragstagare i förhållande till bolaget. I aktiebolagsrätten gäller det att skilja på liknelse och fakta. Rollen liknar en sysslomans, men är det inte till fullo.

Hänvisningen till sysslomän visar att juridisk inspiration kan hämtas från bland annat 18 kapitlet i handelsbalken. Bestämmelserna där är tämligen föråldrade och intetsägande så konkret får vanligt civilrätt användas istället, bland annat skadeståndslagen, avtalslagen, allmänna rättsprinciper samt analogier från till exempel köplagen, kommissionslagen och konsumenttjänstlagen. Även lagar som ställning och ansvar för särskilda typer av professionella rådgivare såsom fastighetsmäklare, finansiella rådgivare och revisorer kan ge input till den juridiska analysen.

När det finns ett kommersiellt avtal mellan bolaget och leverantören av en rådgivningsliknande tjänst såsom styrelsearbete uppstår med ens en känslig situation. Uppdragsavtalet (skriftligt, muntligt eller konkludent) bildar en ny front för bedömning av situationen för ledamotens ställning, uppgifter och ansvar. Denna front utgörs av rådgivningsansvaret och förutsättningarna skiljer från det aktiebolagsrättsliga styrelseansvaret.

Men vad är annorlunda?

Rådgivningsansvaret bygger förvisso i grunden på ett rent kommersiellt förhållande baserat på att parterna själva står risken för sina egna avtalsförutsättningar. I rådgivning måste dock den juridiska analysen omkalibreras något för att ta in att relationen mellan parterna i de flesta fall bygger på att det finns en ojämn fördelning av kunskap och information (rådgivaren har normalt ett övertag) – en så kallad informationsasymmetri. Därför har rådgivningsansvaret blivit tämligen strikt.

Rådgivningsuppdraget innebär bland annat följande skyldigheter för uppdragstagaren:

  1. Plikt att undersöka uppdragets innebörd
  2. Förpliktelser i samband med informationshantering
  3. Plikt att lämna information till principalen
  4. Plikt att anpassa uppdraget till principalens behov
  5. Plikt att dokumentera och redovisa rådgivningen

Det finns många rättsfall som utmejslar och inskärper rådgivarens ansvar i förhållande till sin uppdragsgivare (bland annat NJA 1957 s 621 – Undénfallet; NJA 1968 s 285 – Dillfallet; NJA 1987 s 692 – Konefallet; NJA 1994 s 532 – Möbeltygsfallet).

Kontentan är att rådgivningsansvaret anses vara ett strängt ansvar jämfört med andra typer av skadeståndsansvar. Tröskeln för vårdslöshet är mycket låg till följd av den kommersiella och kontraktuella miljön som även präglas av informationsasymmetri. Möjligheterna att begränsa ansvaret och friskriva sig från dess följder är tämligen inskränkta (se t.ex. Svea hovrätt T1085-11 Profilgruppen).

Den enda riktigt effektiva metoden att begränsa rådgivningsansvaret är att precisera och begränsa uppdraget, men det måste i fallet med styrelsetjänster anses ganska klurigt eftersom ställningen som styrelseledamot är naturligt lös i konturerna.

  1. Pest eller kolera

Det finns därmed ett uppenbart utrymme för total förvirring i fallet där en ledamot dels väljs av stämman som en aktieägarnas förtrogne, dels genom sitt bolag ingår ett avtal om tjänsteleverans med bolaget.

  • Är ledamoten ansvarig gentemot bolag och aktieägare enligt ABL 29:1? – Ja!
  • Är ledamotens bolag inomkontraktuellt ansvarig gentemot bolaget? – Ja!

Det första ansvaret är som sagt ”mjukt”, det andra är ”hårt”.

I det fall som någonting går snett och styrelseledamoten gör sig skyldig till en oaktsam förvaltning av bolagets aktiviteter kan bolaget eller konkursförvaltaren därmed i princip välja vilken väg man vill gå. Ska man pröva den mer utmanande vägen via det allmänna företrädaransvaret i ABL eller gå fram den framkomligare vägen med ett ersättningskrav baserat på en bristfällig tjänsteleverans?

  1. Finns det något bra med upplägget?

Men det finns även en motvikt. Ett aktiebolag medför ett begränsat personligt ansvar för aktieägarna (ABL 1:3). Aktieägare anses normalt ha fullgjort sina ekonomiska åtaganden gentemot bolaget när de skjutit till aktiekapitalet.

Detta innebär att en styrelseledamot i ett aktiebolag som är ”uthyrd” från en bolagiserad styrelsetjänsteleverantör är i viss mån skyddad från krav överstigande det egna kapitalet – och dessa bolag torde inte vara de mest välkapitaliserade bolagen. Genom att sätta ett aktiebolag mellan funktionären och uppdragsgivaren skapas alltså en enkel men effektiv ansvarsbegräsning, åtminstone vad gäller det inomkontraktuella skadeståndsansvaret.

Det går dock inte till fullo att förlita sig på ett sådant skydd eftersom det kan finnas en risk för ansvarsgenombrott om det i det enskilda fallet skulle anses att aktiebolagsformen använts just i syftet att undgå ansvar (samt några andra kriterier). Jämför till exempel det relativt nya avgörandet rörande så kallade processbolag (NJA 2014 s 877).

  1. Var landar styrelseansvaret?

För att slutet av denna trista historia ska bli bra och inte bjuda in negativa framtida överraskningar behöver man alltså tänka till om de långsiktiga civilrättsliga konsekvenserna. Hur ska en lagstiftning se ut som underlättar för och kanske kan anses anvisa bolagsformen för styrelseuppdrag utan att samtidigt lämna utrymme för striktare rådgivningsliknande skadeståndsansvar? Det är inte en lätt ekvation.

Omslagsfoto: Benjamin Child (Unsplash).

 

Börsbolagens verkliga huvudmän

Verkliga huvudmän i börsbolag
Standard

Även bolag med verkligt spritt aktieägande och vars aktieägare byts ut från dag till dag träffas av kraven att hitta den fysiska person som ytterst kontrollerar bolaget enligt den nya lagen om registrering av verkliga huvudmän (LVHM). Trots ett lagstadgat undantag för börsbolag kommer bolagen ”köksvägen” behöva följa reglerna i lagen.

  1. Börsbolag är undantagna från LVHM

LVHM innehåller ett undantag för juridiska personer som är börsbolag, det vill säga publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad inom EES eller motsvarande marknad utanför EES (LVHM 1:2 st. 2 p. 2). För svenskt vidkommande är gäller det våra två reglerade marknader NASDAQ Stockholm och Nordic Growth Market NGM.

  1. Bolag listade på handelsplattformar är inte undantagna

Övriga publika aktiebolag vars aktier handlas på andra marknadsplatser, bolag som kan kallas listade bolag, är alltså inte undantagna från LVHM. Det innebär att bolag med aktier listade på handelsplattformar (MTF, multilateral trading facility), det vill säga First North, Aktietorget och Nordic MTF, måste tillämpa samtliga regler för verklig huvudman. Trots att sådana listade bolag i det allmänna medvetandet troligen ofta anses vara börsbolag är de alltså inte undantagna från reglerna om verklig huvudman.Visuell guide till lagen om registrering av verkliga huvudmänInformationen rörande verklig huvudman ska hållas aktuell (LVHM 2:1 st. 2), i förarbetena förordas en åtminstone årlig uppdatering. Den ska också kontrolleras och uppdateras i den utsträckning omständigheterna kräver. I det genomsnittliga listade bolaget med regelbunden handel, återkommande nyemissioner, konvertibel- och optionsprogram samt potentiella uppköpsbud kan det finnas många tillfällen där det finns skäl att kontrollera möjliga förändringar i verklig huvudman.

Informationen ska dokumenteras, såvida det inte är uppenbart obehövligt (LVHM 2:1 st. 3). Dokumentationen, även äldre och inaktuella utredningar, ska bevaras under minst fem år. Med tanke på att förändringar kan bli många i fallet med listade bolag (och börsbolag, se nedan) behöver dessa bolag ta fram ett administrativt system för att producera den information och dokumentation som lagen kräver. Även om det är möjligt att arbeta med de presumtioner som finns i lagen (LVHM 1:4) krävs en kvalitativ handpåläggning eftersom utredningen ska fastställa den ’yttersta verkliga huvudmannen’ som kan identifieras av omständigheterna i det enskilda fallet (LVHM 1:3). Detta administrativa system torde behöva ligga vid sidan av den ordinarie aktieboken och avstämningsregistret eftersom syftet och informationen avviker. I informationen om verklig huvudman ligger i grunden en kvalitativ bedömning, medan de andra registren är försök till mer av objektiv observation.

  1. Dotterbolag till börsbolag är inte undantagna

Undantagsregeln för börsbolag gäller endast just det bolag vars aktier är upptagna till handel på den reglerade marknaden. Dotterbolag till börsbolag är alltså INTE undantagna, dotterbolaget är ju inte börsnoterat. Det naturliga vore att hela koncernen vore undantagen, men så är det alltså inte. Det innebär bland annat att dotterbolagens styrelse ska utreda vem eller vilka som är verklig huvudman, det vill säga de som ytterst äger eller kontrollerar den juridiska personen.

LVHM innehåller en regel om genomsyn av den juridiska personen så att den ultimata verkliga huvudmannen kan identifieras. Regeln lyder: Om en fysisk person ska antas utöva den yttersta kontrollen över en eller flera juridiska personer som utövar kontroll över en annan juridisk person på ett sätt som anges i första stycket, ska han eller hon antas utöva den yttersta kontrollen också över den senare juridiska personen (LVHM 1:4 st. 2). Regeln öppnar för att hitta den ’yttersta’ principalen för samtliga juridiska personer, oavsett hur många led som behöver utredas.

Det är onekligen en märklig sidoeffekt att trots att börsbolag är undantagna så måste ändå deras verkliga huvudman utredas och anmälas eftersom dotterbolag, dotterdotterbolag och så vidare träffas av skyldigheterna i LVHM. Med den kontrollstruktur vi har på svenska bolag finns det kontrollaktieägare i de flesta svenska bolag som i de allra flesta fall måste anses ha ytterst ha en verklig huvudman. Till exempel så har samtliga dotterbolag i H&M, Stefan Person som verklig huvudman såsom kontrollerande aktieägare av det börsnoterade H&M Hennes & Mauritz AB:s majoritetsägare Ramsbury invest AB. Det blir intressant att följa vilka som slutligen identifieras som verkliga huvudmän i andra svenska ägarsfärer som styrs av stiftelser eller liknande. För stiftelser gäller den särskilda regel som identifierar verkliga huvudmän som samtliga styrelseledamöter, företrädare för en juridisk person som förvaltar stiftelsen eller som är väsentlig förmånstagare enligt stiftelseförordnandet (LVHM 1:6).

  1. Övriga bolag på finansmarknaden omfattas av LVHM

Även övriga bolag på finansmarknaden, oavsett typ av finansiell verksamhet, omfattas av reglerna i LVHM. Det innebär att bland andra fondbolag, kreditmarknadsbolag och värdepappersbolag måste anmäla sina verkliga huvudmän till Bolagsverket.

  1. Sammanfattningsvis

Börsbolagen kommer inte undan lagen om registrering av verkliga huvudmän eftersom deras dotterbolag måste följa lagen som alla andra juridiska personer. På sätt och vis kan man säga att börsbolagen får större svårigheter med lagen eftersom deras aktieägarkrets kan förmodas vara mer i rörelse än andra bolag.

Klicka på följande länk för beställning av den sammanfattande visuella guiden till lag om registering av verkliga huvudmän: VISUELL GUIDE TILL VERKLIG HUVUDMAN

Omslagsfoto: Rafael Matsunaga, Sao Paulo stock exchange, 2007.

Styrelsens nya uppgifter rörande verklig huvudman

Visuell guide till lagen om registrering av verkliga huvudmän
Standard

Styrelseledamöterna i aktiebolag och andra juridiska personer har sällan behövt hålla koll på vilka som faktiskt äger andelar eller medlemskap. Det är snarast ägarna eller medlemmarna själva som fått hålla sig aktiva för att utöva sina rättigheter gentemot den juridiska personen. Denna associationsrättsliga logik ställs nu på huvudet i lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän.

Styrelsen hade inget ansvar att känna aktieägaren

I exempelvis ett aktiebolag är styrelsen skyldig att föra en aktiebok (ABL 5:7), ett register över bolagets aktier och ägarna till aktierna. Plikten innebär dock inte att styrelsen har ett ansvar för att aktivt efterforska vem som de facto är aktieägare i varje given stund. Förutom praktiska skäl till varför styrelsen får kännedom om de aktieägare som tillsatt dem och ställer krav på dem, har hittills styrelsen ansvar för att verkligen känna till vem som egentligen äger aktier varit begränsat. Snarast tvärtom är styrelsens roll bara att vara en passiv registrator av förhållanden som anmäls till dem. Det är aktieägaren som anmäler till styrelsen att hen vill bli införd som ägare av specifika aktier. Om någon visar upp ett aktiebrev eller på annat sätt styrker sitt förvärv ska styrelsen genast föra in hen som aktieägare i aktieboken (ABL 5:9). Aktiebokens syfte är att ligga till grund för utövandet av aktieägarens rättigheter gentemot bolaget och ge bolaget, aktieägare och andra underlag för att bedöma ägarförhållandena i bolaget.

Att föra aktiebok innebär därför inte att på eget bevåg oupphörligt undersöka om det skett förändringar i ägarförhållandena. Styrelsen får anledning att titta på och eventuellt uppdatera aktieboken vid särskilda tillfällen som exempelvis vid stämma, nyemission, minskning genom indrag av aktier samt utdelning. En ansvarsfull styrelse bör förvisso vara försiktig så att inte felaktig information finns i aktieboken eftersom aktieboken förs under straffansvar. Rättspraxis visar att domstolarna huvudsakligen tolkar aktieboken enligt den exakta ordalydelsen, även om andra fakta föreligger som strider mot informationen i aktieboken (se till exempel min bloggpost om några sentida fall).

En ny nivå av krav och register

In kommer så lagen (2017:631) om registrering av verkliga huvudmän (LVHM). LVHM är en del av det fjärde penningtvättsdirektivet (dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism), som är ett gemensamt regelverk för alla EU-länder. Genom LVHM finns det bättre möjligheter för myndigheter, banker och andra att kontrollera vem som verkligen står bakom en juridisk person – vem som är dess ”verkliga huvudman”. Andra som gör affärer med den juridiska personen får en bättre chans att bedöma förmåga och risk hos företaget eller föreningen.

Liknande reglering försökts tidigare –  vi har bland annat målvaktsparagrafen i aktiebolagslagen (ABL 8:12), avgörandet om formell företrädare (NJA 1974 s. 297) och företrädaransvaret (59 kap. 12 – 21 §§ skatteförfarandelagen). Generellt sett bör man förhålla sig skeptisk till dessa typer av genomlysningsregler, bland annat eftersom de leder till att ett visst mått av skön introduceras i lagstiftningen. Det kan knappast vara främjande för rättssäkerheten att rättskipande institutioner ges förmåga att bortse från formellt giltiga förhållanden, om inte denna förmåga omgärdas av strikta procedurregler. Samtidigt så får man något förstå behovet av denna typ av regler eftersom aktiebolaget i begränsad men skamlig utsträckning direkt används för brott (Ekobrottsmyndighetens rapport  visar att  knappt 150 av över 500 000 existerande aktiebolag används för uppsåtliga brott (dvs. 0,3 promille))

Den största nyheten i penningtvättsdirektivet är att EU:s medlemsstater åläggs att upprätta ett centralt register över så kallade verkliga huvudmän (artikel 30). Därav tillkomsten av den nya lagen LVHM.

Verklig huvudman_utklipp infografik_ME 2017

Utklipp från visuell guide till lagen om registering av verkliga huvudmän

Styrelsens nya uppgifter enligt LVHM

Om för tillfället frågan om vem som är verklig huvudman (VHM) lämnas därhän, så framstår framförallt den nya arbetsuppgifterna för styrelser som den stora förändringen inom associationsrätten i allmänhet och bolagetsrätten i synnerhet. LVHM utvidgar styrelsens skyldigheter i fråga om ägandet till att utreda, dokumentera, anmäla och informera om verkligt huvudmannaskap. Att från tidigare agerat passiv registrator får nu styrelsen rollen som aktiv utredare och rapportör.

Styrelsen har till uppgift att se till att bolaget har tillförlitliga uppgifter om den verkliga huvudmannen, närmare bestämt följande information (LVHM 2:1):

  • vem eller vilka är verklig huvudman
  • arten av verklig huvudmans intresse
  • omfattningen av verklig huvudmans intresse
  • om verklig huvudman saknas och i så fall varför
  • om informationen om verklig huvudman inte är tillförlitlig

Med art och omfattning menas att bolaget måste ge en beskrivning av hur verklig huvudman har identifierats och den utsträckning hen utöver inflytande över bolaget.

Om identitet, art och omfattning saknas måste styrelsen istället se till att ha uppgift om att denna information saknas i sin helhet eller i delar. Styrelsen kan också konstatera att det inte finns någon VHM, till exempel på grund av att det finns ett stort antal personer med lika eller små andelar i bolaget. En annan anledning till att det saknas information är att det inte, trots styrelsens utredning, gått att få fram information eller kunnat klarläggas om det finns VHM eller om vem hen är. Finns viss information men den är osäker måste styrelsen ange att uppgifterna inte är tillförlitliga.

Oavsett informationens innehåll måste den hållas aktuell och kontrolleras om omständigheterna så kräver det. Det bör alltså alltså någon form av regelbundenhet i att undersöka uppgifterna och att ytterligare undersökning genomförs ifall något inträffat som kan uppmärksamma styrelsen på att det kan skett förändring i det verkliga huvudmannaskapet.

UPPGIFT 1: Utreda verklig huvudman

Styrelsen är skyldig att undersöka om det finns VHM och i så fall vem detta är (LVHM 2:1). Styrelsen har dock inte fått några verktyg för att kräva in information från personer, vare sig synliga intressenter eller personer i periferin, rörande deras inflytande. I förarbetena antas att det att penningtvättslagens krav kommer att medföra att VHM på grund av sitt intresse för bolagets kommer att medverka till styrelsens undersökning. Banker och andra verksamhetsutövare får enligt penningtvättslagen i princip inte göra affärer med en juridisk person som inte identifierat sin VHM (på grund av otillräcklig kundkännedom, 3 kap. lag (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och terrorism).

Eftersom det i flera fall kan vara svårt att fastställa vem som är VHM finns det inte något absolut krav på att bolagen ska klart identifiera VHM i varje enskilt fall. Istället kräver lagen att styrelsen ska genomföra en undersökning som är ett ”allvarligt försök” till ett klarläggande om VHM. Det finns alltså någon form av lägsta acceptabla nivå för undersökningen, ett kvalitetskrav.

Det räcker som sagt inte med att göra undersökningen vid ett enda tillfälle och sedan lägga frågeställningen till handlingarna. Informationen om VHM ska hållas aktuell och återigen kontrolleras om det finns anledning till det. Förarbetena förutsätter någon form av regelbunden undersökning, det anges att en årlig undersökning i samband med årsstämma är ett enkelt och effektivt sätt att hålla uppgifterna om VHM uppdaterade och aktuella.

UPPGIFT 2: Dokumentera verklig huvudman

Styrelsens utredning om VHM, inklusive uppgifterna om VHM, ska vara dokumenterad (LVHM 2:1). Endast i fall det är uppenbart obehövligt att dokumentera styrelsens utredning, till exempel i en förening där varje medlem äger en röst, kan kravet på dokumentation åsidosättas.

Kravet på dokumentation innebär att det ska finnas ett dokument som tydligt redovisar informationen om VHM. Kravet har tillkommit på grund av att informationen ska kunna göras tillgänglig med kort varsel, antingen till en myndighet eller en verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen.

Dokumentationen ska innehålla följande:

  • Vem som är VHM (samt art och omfattning av intresset) eller att VHM saknas.
  • Redovisning av vilka överväganden som gjorts för att komma fram till resultatet.
  • Underlaget för bedömningen i form av skriftliga handlingar.

Dokumentationen, även äldre och inaktuella utredningar om VHM, ska bevaras i fem år.

UPPGIFT 3: Anmäla verklig huvudman

Styrelsen är ansvarig för att anmäla verklig huvudman till Bolagsverket, som representant för den juridiska personen. Anmälan sker i praktiken av en behörig företrädare, exempelvis verkställande direktör. Det anses alltså vara den juridiska personen själv som är bäst lämpad att utreda frågan om verklig huvudman och uppdatera anmälan när förhållandena ändras.

Anmälan sker via Bolagsverkets e-tjänst http://www.bolagsverket.se/pb/etjanster/verklig-huvudman/anmal. På e-tjänsten loggar en behörig företrädare in med sin e-legitimation. Den juridiska personen kan ge någon i fullmakt att sköta anmälan. Dock kan inte anmälan ske med en fysisk blankett utan att man sökt och erhållit dispens från Bolagsverkete.

För existerande juridiska person ska anmälan ske senast den 1 februari 2018. Nystartade aktiebolag och andra juridiska personer ska göra anmälan inom fyra veckor från det att den juridiska personen registrerats.

Anmälan till Bolagsverket måste även ske för att uppdatera och rätta uppgifterna i registret. Registret för verklig huvudman är alltså inget styrelsen kan förse med information och sedan glömma som aktieboken. Det kräver en helt annan handpåläggning och omvårdnad.

UPPGIFT 4: Informera om verklig huvudman

Den juridiska personen är i vissa fall skyldig att lämna ut uppgift om verklig huvudman. Det rör sig framförallt om två distinkta situationer (LVHM 2:2):

Myndighet. Om det begärs av myndighet ska information och dokumentation om VHM utan dröjsmål lämnas ut. Myndigheten kan vända sig till Bolagsverket för att verket ska vid vite förelägga den juridiska personen att lämna ut dokumentationen.

Verksamhetsutövare. Om det begärs av en verksamhetsutövare enligt penningtvättslagen så ska den juridiska personen tillhanda information och dokumentation om verklig huvudman. Verksamhetsutövare är skyldiga att genomföra åtgärder för så kallad kundkännedom (KYC, know your customer) med anledning av en affärsförförbindelse eller en transaktion. Kontroll av VHM ska i huvudfallet göras före affärsförbindelsen eller transaktionen.

Registret över verklig huvudman är också öppet för alla och envar (det kräver dock inloggning så anonyma sökningar är inte möjliga). Det kan därmed förväntas och kanske i några fall begäras att affärspartner och andra som har relationer med juridiska personer ska ta reda på vem som är verklig huvudman. EU-staterna avser i sinom tid koppla samman sina register så att det blir en oerhört omspännande databas över ägande och kontroll i Europa.

Sammanfattning

  1. Styrelsen i aktiebolag har tidigare haft en passiv roll i förhållande till att känna till vem som är ägare av aktier i bolaget. Aktieboken är ett register som förs framförallt i aktieägarens intresse.
  2. LVHM (lag om registrering av verkliga huvudmän) är en del av det fjärde penningtvättsdirektivet och syftar till att bygga upp en central databas över verkliga huvudmän i Sverige.
  3. Till följd av den nya lagen förändras styrelsens roll avseende registrering av aktiebolagets aktieägare. Styrelsen måste nu anta en betydligt mer aktiv roll för att löpande ha kunskap om vem som är verklig huvudman i bolaget.
  4. Styrelsens nya arbetsuppgifter är att Utreda, Dokumentera, Anmäla och Informera om aktiebolagets verkliga huvudman.

Klicka på följande länk för beställning av den sammanfattande visuella guiden till lag om registering av verkliga huvudmän: VISUELL GUIDE TILL LVHM