Det är många börsintroduktioner på gång för närvarande. Flera än på länge. Idag aviseras att ComHem ska till börsen. Enligt en prognos kommer 8 nya företag introduceras på börsen under 2014.

Men före denna vårflod på börsen var det frostigt. Ett par år med noll nynoteringar har fått många att undra. De senaste åren – ja, sen bolagskodens tillkomst – har den allmänna uppfattningen bland tongivande näringslivsföreträdare och många experter varit att anledningen till de få nynoteringarna var att regelverket för börsbolag var för tungt, för kostsamt, för komplicerat, för klåfingrigt. Det är lagstiftarens fel, särskilt den europeiska lagstiftaren. Med ett sådant digert regelpaket vågar ingen sätta bolag på börsen. Det är för dyrt. För svårt. För jobbigt.

(En annan förklaring har varit PE-bolagens frammarsch, men det får vi ta en annan gång.)

Var säger dessa röster om börsregleringen nu? Och hur förklarar de den plötsliga hockeyklubbe-kurvan för nyintroduktioner av bolag på börsen? Är det plötsligt för lite regler på börsen? Är reglerna för lätta? Är de för billiga?

Talande tystnad.

FOTNOT: Antalet börsintroduktioner har naturligtvis inget att göra med regelpakets storlek eller olägenheten att efterleva dem (möjligen negativt korrelerat), men allt att göra med tillgången till riskvilligt kapital. Det finns helt enkelt många investerare nu och relativt sett få investerare tidigare. Att peka på ett orsakssamband mellan antalet börsintroduktioner och regleringens omfattning/komplexitet/ kostnad är bara ett spinn från näringslivsföreträdare för att driva politik mot reglering. Eller som man skulle sagt i Australien: A croc o’ shit.