Ny gräsrotslag: ett pactum turpe?

Standard

Förra veckans utredning om gräsrotsfinansiering (SOU 2018:20) föreslår en ny gräsrotslag med tillstånd och registrering av olika typer av gräsrotsplattformar. I samma stund konstaterar utredningen att denna finansieringstyp kan strida mot aktiebolagens spridningsförbud. Blir detta verklighet förleder lagstiftaren plattformar och emittenter att ingå potentiellt olagliga avtal (s.k. pactum turpe).

[Pactum turpe = ett avtal i strid mot god sed som sannolikt inte är bindande eftersom det på grund av sin olagliga karaktär inte förtjänar rättsordningens skydd.]    

Gräsrotsfinansiering kontra spridningsförbud

Spridningsförbudet (ABL 1:7) har haft strålkastarljus på sig de senaste åren tack vare gräsrotsfinansieringen. För en snabb uppfräschare av förbudets innebörd se denna infografik: http://media.sevenius.se/2014/12/ABL-1_7-legalisera-gräsrotsfinansiering-RS-20141.png

Även utredningen har en utförlig diskussion av spridningsförbudet. I delar tycks analysen vara riktad mot att vederlägga förbudet visavi sentida legal, finansiell och teknisk utveckling (i kontrast till Finansinspektionens bedömning). Till exempel framförs att förbudets syfte inte är att skapa ett skydd för investerare utan att enkom lagtekniskt skapa en anpassning till dåvarande EG-rätt och sedermera inträde i unionen. Ett märkligt påstående där två explicita lagrum (ABL 1:7-8) frånkänns materiell betydelse på grund av dess rättspolitiska funktion.

Utredningen ska dock ha en eloge för att man inser att spridningsförbudet består av två separata förbud – annonseringsförbudet och kompletteringsförbudet (inte alla har förstått detta). Det spelar därmed inte någon som helst roll att försöka lirka in ett förfarande under de undantag som finns i paragrafens andra stycke, man (emittent, aktieägare, gräsrotsplattform eller annan) får ändå inte annonsera ett erbjudande om värdepapper! Annonseringsförbudet är ett fristående förbud – utan undantag utöver tredje stycket.

Kontentan av utredningens genomgång är naturligtvis att gräsrotsfinansiering kan strida mot spridningsförbudet, men att det måste slutligt avgöras av domstol. Det finns inte några pågående sådana ärenden anhängiggjorda inom rättsvårdande instanser. Gräsrotsfinansieringens överensstämmelse med spridningsförbudet är alltså fortsatt oklar.

Argument för bolagsrättslig status quo

Trots detta föreslår utredning en ny gräsrotslag, lag om viss verksamhet med förmedling av finansiering, där gräsrotsfinansiering med bland annat privata aktiebolag blir möjlig efter tillstånd från Finansinspektionen.

Trots sitt nya och välkomna lagförslag föreslår utredningen förvånansvärt nog inte det nödvändiga undantag för gräsrotsfinansiering i aktiebolagslagen som krävs. Utredningens argument för detta är två:

  1. Dels har de fått med sig en begränsning av sitt uppdrag från regeringen; de ska inte föreslå några ändringar i aktiebolagslagens kategoriindelning.
  2. Dels för de fram att en uppluckring av gränsdragningen mellan privata och publika aktiebolag genom att föreslå ett undantag i ABL 1:7 för bolag finansierade via en gräsrotsplattform medföra oanade konsekvenser i EU-rätten.

Det första argumentet får man väl ha viss förståelse för. Även om ett undantag knappast kan sägas ändra kategoriindelningen, utan det som ändrar bedömningen är att vi de facto får fler och fler privata aktiebolag med spritt ägande. Det är oansvarigt att låta en rättslig osäkerhet bestå för involverade personer och företag och istället låta framtiden lösa frågan med att praktiken gjort bestämmelsen obsolet.

Det andra argumentet är en väl långsökt ursäkt. Normalt sett baseras risken för att svensk reglering kan strida mot EU-rätten relativt konkreta normkonflikter. I detta fall är dock normkonflikten sannolikt en chimär. Att ett särskilt reglerat undantag införs för bolag som de facto fått spridda ägarkretsar genom ett särskilt godkänt förfarande innebär inte att det skulle smitta samtliga övriga privata aktiebolag. Exempelvis kom denna diskussion inte upp vad gäller privata bolag med särskild vinstutdelningsbegränsning som fick ett lagstadgat undantag från spridningsförbudet (ABL 1:7 st. 3). Att tillåta ett förfarande och samtidigt upprätthålla ett formellt förbud mot samma förfarande innebär knappast att EU-uppdelningen blir enklare. I praktiken har vi faktiskt privata aktiebolag med spritt aktieägande efter erbjudande till allmänheten. Detta måste upp på lagstiftarens bord om inte rättstillämpningen förmår ta i frågan.

Att bilda en egen underkategori av privata aktiebolag med en öppen aktieägarkrets är möjligt. Som Bo Svensson i sin ursprungliga utredning (SOU 1992:83) av EG-uppdelningen skrev:

Bolaget skall självt bestämma om det ska ha möjlighet att vända sig till allmänheten för kapitalanskaffning. Vill bolaget ha denna möjlighet skall detta komma till uttryck i bolagets firma.       

Lag mot lag

Det som utredningen förordar är alltså att införa en gräsrotslag som ger tillstånd till en verksamhet som kan vara lagstridig. Det stora flertalet av aktiebaserade gräsrotsfinansieringar sker med privata aktiebolag – ibland med vissa kringgående upplägg – och därmed riskerar de stora flertalet av gräsrotsfinansieringar rendera straff för beslutsfattare och medverkande. Med den nya lagen är denna form av pactum turpe sanktionerad av lagstiftaren…

…”sanktionerad” i dubbel bemärkelse: godkänd OCH straffbar.

 


 

 

 

Omslagsfoto: Felix Mooneeram. Från Unsplash.

Crowdfunding ökar trycket men tappar höjd

Standard

Gräsrotsfinansieringen börjar bli alltmer övertygande. De senaste veckorna har alltfler mediakanaler – social media, nättidningar, papperstidningar och tunnelbanereklam – marknadsfört budskap om gräsrotsfinansiering i allmänhet, men också om specifika företag och investeringar. Det är lätt att föreställa sig hur dessa investeringserbjudanden kommer bli alltmer slipade och genomsyrande så att trycket att investera allt svårare att motstå. Vem kan säga nej till att investera en overksam sparkrona i ”nästa Facebook” när alla dina sociala flöden formligen översköljer dig med lyriska lockrop från vänner och pånyttfödda affärsänglar? Kan vi ens mentalt hantera investeringar utan synliga skyddsnät?

Framtidens sociala tryckkokare

Detta är bara början. Det lär inte vara långt tills att vi får se regelrätta boiler rooms inom social media som hämtar taktik och verktyg från internets trollfabriker. Exempelvis skräddarsydda vittnesmål och tillrättalagda nyheter från dina kontakter och influencers som pumpar upp en viss aktieinvestering. En sådan fas av gräsrotsfinansieringens utveckling blir den absolut känsligaste och om den föregår elementär lagstiftning kommer gräsrotsfinansiering rätt förtjäna epitetet ”en juridisk katastrof i vardande”. Även om de plattformar som möjliggöra och sprider gräsrotsfinansiering torde ha de tekniska förmågorna att tämja en sådan utveckling – genom krav på både entreprenörer och finansiärer – har de inga incitament till att göra detta.

En magisk skog full av enhörningar

Löftena från crowdfunding-kampanjer är alltigenom fagra. Att likna sitt projekt vid en känd så kallad enhörning (”ett Spotify för tidningar”, ”ett Uber för restauranger”, ”ett AirBnB för parkeringsplatser”) är vanligt. Ett annat sätt att leda tanken till oanad succé är att koppla den till vad som allmänt uppfattas vara en underliggande och omstörtande trend i samhället eller tekniken, till exempel ekologiska produkter, tjänster inom artificiell intelligens och uppkopplade produkter inom sakernas internet. Självklart finns det fantastiska möjligheter inom alla dessa områden, men de flesta företag kommer ändå att falla kort om målet eller haverera.

Investerares olidliga dumhet

Den nymornade beteendeekonomin lär oss att vi inte, märkligt nog, är så rationella och skarpa som vi trott under alla år av modellerande utifrån den ”ekonomiska mannen”. Istället är det de logiska felsluten som stör eller präglar vårt sätt att göra investeringar. Folk i gemen och särskilt aktieinvesterare tillämpar olika tumregler för att hantera osäkerhet i beslutssituationer. Tumregler som lätt leder fel, bland annat:

  • Konfirmationsbias (confirmation bias). När en investerare tror på en aktie, litar hen mest på sådan fakta som stöder investering i aktien. Den information som talar emot sållas mentalt bort som irrelevant eller överdrivet negativ. På aktiemarknaden finns till exempel en tendens hos investerarna att följa ”marknadssentimentet” (känslan eller trenden på aktiemarknaden) snarare än att göra egna analyser.
  • Spelarens felslut (gambler’s fallacy). En investerare tror gärna att historiska utfall är en korrekt indikator för framtida utfall. Det är en person som vid slantsingling är övertygad om att nästa kast blir klave bara för att de tidigare 20 kasten varit krona, trots att oddsen är 50/50 varje gång. Sannolikheter är inte kumulativa på det sättet.
  • Förankringsbias (anchoring bias). Investeraren tror på sin initiala information och världsbild och vägrar att ta in och utvärdera ny information. Den först etablerade sanningen om en investering håller långt efter den blivit motbevisad och överbevisad.
  • Flockmentalitet (herd mentality). Investerare är som alla människor ängsliga varelser. Det känns säkrast att göra som alla andra. Även i mycket enkla beslutssituationer väljer folk fel framför rätt i 20 – 40 % av fallen eftersom resten av flocken gjort det. I komplexa situationer som investeringar rusar i princip alla ivrigt mot klippkanten.

Diger agenda för plattformar, normgivare och flocken

Det är först inne i tunnelmörkret man kan skönja ljuset. Lösningarna för dagens och framtidens problem finns redan, om än i sin linda. Det krävs tre samverkande goda krafter för att styra utvecklingen av gräsrotsfinansiering till att uppfylla sin potential som samhällsutvecklare, och kanske samhällsräddare i en värld som får mindre inslag av den traditionella formen av förvärvsarbete.

  1. Teknik & modell

Utnyttja vanliga investeringsverktyg. För det första krävs att gräsrotsplattformarna etablerar sunda tekniska modeller för hur investeringarna genomförs och förvaltas. Vid investeringstillfället behöver värdering och besiktning av företagen bli mer transparent. En modell för värdering, där antaganden och räknesätt, redovisas öppet tillsammans med risker och säkerhet kring denna utveckling. Det är inte otänkbart att införa ett auktionsförfarande för prissättningen av gräsrotsaktier. Även företagsbesiktningen bör bli transparent och enhetlig med grundläggande checklistor för kontroll av de viktigaste frågorna kring verksamheten. Det krävs ett smalare nålsöga för att bibehålla förtroendet för enskilda plattformar och generellt för gräsrotsfinansieringen.

Möjliggör sekundärhandel och marknad. Det bör säkerställas dels legalt, dels tekniskt att innehaven kan omsättas efter investeringen. En gräsrotsaktie bör inte få ha överlåtelsebegränsningar (som till exempel hembud) utan det ska vara möjligt att sälja och köp aktier. Företagen själva kan hjälpa aktieägare att hålla kontakten så att de kan handla sinsemellan. Aktier i privata aktiebolag får inte vara föremål för handel på en organiserad marknadsplats (ABL 1:8), men det finns genom information och öppenhet möjlighet att underlätta ”oorganiserad” handel.

Informationsgivning till delägare. Som exemplet med Berries By Astrid med oönskvärd tydlighet visar krävs en uppgraderad informationsgivning i bolag med många aktieägare. Det är delvis en teknisk fråga där det handlar om att använda system för informationsgivning. Det är en stor skillnad informationskraven för privata aktiebolag och noterade bolag. Mot bakgrund för hur många möjligheter som finns till informationsspridning idag – från slutna Facebook-grupper och Google Hangouts, Slack, Skype till vanlig e-post och fysiska informationsmöten after work – råder det inga tekniska svårigheter att ha en både envägs- och tvåvägskommunikation med delägarna. Det som saknas är troligen viljan och en rimligt hård men välmenande knuff från normgivningen.

System för inflytande. Det saknas idag en teknisk lösning för online-bolagstämmor – men även tillpassning av aktiebolagslagens regler för att tydligt underlätta för sådana. Om det funnes en verklig förkämpe för gräsrotsfinansieringens utveckling så är det just här hen skulle förlägga striden. Endast med reellt inflytande från delägarna har gräsrotsfinansieringen möjlighet att bli något mer och bättre än de etablerade formerna för investering och kapitalanskaffning.

  1. Juridik & rättigheter

I ljuset av utveckling och incitament är förmodligen reglering det främsta hoppet för en ordnad och samhällsbefrämjande utveckling av gräsrotsfinansieringens former. I punkterna ovan blir etableringen av gräsrotsfinansieringen starkare om teknik och normgivning går hand i hand.

De trängande regulatoriska frågorna är:

Vem ska utöva tillsyn över plattformar och emittenter? Det naturliga institutionella svaret är Finansinspektionen – med benäget bistånd från Skatteverket, Bolagsverket och kanske Konsumentverket. FI är dock en organisation som i stor utsträckning hanterar stela byråkratiska pekfingrar från EU. Det kan behövas en mer flyhänt organisation som inte kväver entusiastiska entreprenörer med en alltför polisiär attityd.

Vilka belopp får hanteras av plattformar och investerare? I de flesta regleringar internationellt så har restriktioner införts dels på storleken för kapitalanskaffningen, dels på storleken av de investeringar en enskild person får göra i en gräsrotsfinansiering. Sådana trösklar skapar en tydlig skiljelinje gentemot etablerad och säkrare investering via organiserad aktiehandel samt en spärr för hur mycket en investerare får förlora på ett statssanktionerat gräsrotslotteri.

Vilka dokument och information måste finnas på plats för att företag ska ha möjlighet att göra en gräsrotsfinansiering och för att plattformarna ska få locka vanligt folk till investering. Det rör sig om ett brett spektrum av ganska generella riskanalyser kring företeelsen som sådan till mer specifika informationskrav på de informationsmemorandum som ibland förmedlas i gräsrotskampanjer.

Hur styra upp de intressekonflikter och incitamentsstrukturer som plattformar och emittenternas existerande delägare har så att gräsrotsmarknaden inte präglas av informationsasymmetri, dolda överenskommelser, jäviga råd och skeva beslutsmiljöer?

Det finns som sagt många områden där teknik och regler måste utvecklas tillsammans. Hjulet uppfinns medan vi rullar. Tydligt är att det finns stora krav på kommande lagstiftning. Om 28 dagar, den 29 december 2017, kommer facit! Då ska regeringens utredning presentera framtiden för svensk gräsrotsfinansiering (se min kommentar).

  1. Samarbete i flocken

Sist men absolut inte minst handlar det som att stärka flocken av investerare, spekulanter, intressenter och delägare.

Den stora risken för crowdfunding, vilket är ett spår som vi redan halvvägs snubblat in på, är att gräsrotsfinansieringens inneboende goda sidor kapas av den snöda kapitalismen. Det tycks alltmer som gräsrotsfinansen anammar ”PE-algoritmen”, det vill säga den logik som präglat uppköpsbolagen inom private equity. Logiken bygger på mycket korta ledtider mellan investering och exit. Under perioder om 5 – 7 år ska riskkapitalet investeras (via uppköp av framförallt mogna bolag), företaget pumpas upp till en ny värderingsnivå och därefter säljas av till vanligtvis ett nytt PE-bolag, ett industriellt bolag eller i goda tider börsintroduceras. Jämfört med den gamla mossiga skolan av organisk företagsutveckling har PE-algoritmen en stark prägel av the greater fool-teorin som innebär att i kärnan av affärsverksamhet ligger en jakt på att hitta en större idiot till vilken man kan sälja. I fallet med gräsrotsfinansiering är det förhoppningsfulla men aningslösa flockinvesterare som kan bli sittande med hela handen full av svarte petter.

Om gräsrotskampanjen och det efterföljande företagandet hanteras på ett förtroendeingivande och inkluderande sätt så kan många av de funktioner som är viktiga för en framgångsrik affärsverksamhet delvis skötas av företagets gräsliga uppbackare (backers), åtminstone under en övergångsperiod tills företaget nått säkrare kommersiell nivå. Uppbackarna kan vara bland annat Supporter, Produktutvecklare, Kontaktskapare, Konsult, Rekryterare, Branschexpert, Kundsupport och Feltekniker. Det sociala engagemanget kan i viss mån sägas motsvara det som ett företag i traditionell finansiering vill få ut från en affärsängel. I gräsrotsfallet är inrymmer dock funktionen många fler röster och även gratistjänster. Detta är det stora mervärdet från gräsrotsfinansiering eftersom pluralismen medför att informationsflödet och innovationsförmågan blir mångdubbelt starkare med en stor flock av uppbackare.

Den stora utmaningen är att flocken måste ta egna initiativ till att kräva inflytande. Vare sig plattformar, emittenter eller normgivare kan göra mer än att öppna upp och erbjuda verktyg för inflytande. Backarna måste dels ha tid, dels ha tro för att den verkliga potentialen av gräsrotsfinansiering ska förverkligas.

Omslagsfoto: Mount Bromo, Indonesien. Foto av Milan Machytka på Unsplash

Gräsrotsfinansiering blues

Standard

Gräsrotsfinansieringen pockar återigen på uppmärksamhet från lagstiftaren. Finansieringsformen växer och förhoppningen om frälsning för småföretagarekonomin är grundmurad. Men likt de utländska normgivarna som funderar kring gräsrotsfinansiering finns en ångest på gränsen till beröringsskräck när det kommer till att reglera. Man tycks övertygad att den minsta regel omedelbart kommer lägga sordin på gräsrotsfinansieringens utveckling, men är det riktigt riktigt?

Uppdrag: Kartlägg gräsrotsfinansieringen – igen

Regeringen har nu återigen lämnat uppdrag att utreda finansieringsformen gräsrotsfinansiering. Enligt kommittédirektiven (Dir. 2016:17) som kom i slutet av juli har utredningen tre syften: 1) förbättra förutsättningarna för utvecklingen av finansieringsformen som alternativ källa till finansiering för små och medelstora företag; 2) Möjliggöra för individer att hitta finansieringslösningar i allmänhet inom civilsamhället; 3) Säkerställa ett högt konsumentskydd och investerarskydd i allmänhet för att främja förtroendet för och utvecklingen av plattformar för gräsrotsfinansiering.

För detta ändamål ber regeringen utredaren att titta närmare på följande frågor:

  • Kartlägga marknaden för gräsrotsplattformar
  • Analysera deltagarnas och plattformarnas roll, funktion och incitamentsstruktur
  • Analysera vilka regler som är tillämpliga på andelsbaserad och lånebaserad gräsrotsfinansiering
  • Analysera om det behövs ny näringsrättslig lagreglering, eller om befintlig lagstiftning behöver justeras,
  • Se över behovet av sanktioner
  • I förekommande fall, utarbeta nödvändiga lagförslag

Regeringen gav tidigare FI motsvarande uppdrag för ett drygt år sedan vilket utmynnade i en utredning i december 2015. Detta blir således den andra rapporten med i princip samma mål. Nuvarande utredning ska redovisas den 29 december 2017, det vill säga om 17 månader. Om och när lagstiftning kommer står skrivet i stjärnorna eftersom efterföljande år är ett valår, näringspolitiska nymodigheter är inte så poppis ett valår.

Spridningsförbudet reformeras… inte?

För eget vidkommande är den mest intressanta delen vad som ska hända med aktiebolagslagens spridningsförbud (ABL 1:7) och särskilt det annonseringsförbud de flesta gräsrotskampanjer för närvarande bryter mot. FI landade i slutsatsen att gräsrotsfinansiering per se strider mot spridningsförbudet genom att annonsera om spridning av aktier i privata  aktiebolag på gräsrotsplattformarna och i sociala media. Även om det ännu inte är avgjort av domstol torde analysen vara korrekt. Men det ska nu utredas igen, utredaren ska ”analysera hur gräsrotsfinansiering av privata aktiebolag förhåller sig till det s.k. spridningsförbudet […] ”. Kanske inte regeringen var nöjd med FI:s analys eller är denna andra utredning bara en tidsfördröjande åtgärd till dess att någon annan (läs: EU) sätter ner foten?

Direktivets nästa led rörande analysbehovet kring spridningsförbudet är än märkligare. ”[…] klargöra om det finns något som hindrar privata aktiebolag som vill finansiera sig den vägen från att bli publika”. Formuleringen får läsas tillsammans med regeringens förutsättning för utredningen: ”Utredaren ska inte se över  aktiebolagslagens kategoriindelning eller gränsdragningen mellan de olika bolagskategorierna.”

Varför startar inte entreprenörer publika bolag direkt?

Huvudspåret för regeringen förefaller därmed vara att aktiebolag som gräsrotsfinansieras ska vara eller bli publika aktiebolag. Någon justering av spridningsförbudet eller bolagskategorierna tycks inte ligga inom utredarens mandat. Istället är fokus riktat mot frågeställningen varför i fridens namn uppstartade entreprenörer som vill gräsrotsfinansiera inte redan från dag ett vill börja med att starta ett publikt aktiebolag? Utan att avsikt att förekomma en rafflande utredning torde några frågeställningar som rimligtvis går genom en entreprenörs huvud inför bildandet av ett aktiebolag vara:

  • Vad vill jag hellre, sätta in 50 000 eller 500 000 på ett bankkonto för att starta bolaget?
  • Vad vill jag hellre, tvingas kalla till bolagsstämma på vilket sätt som helst eller genom annonsering i minst en rikstäckande tidning och Post- och Inrikes tidningar?
  • Vad vill jag hellre, frivilligt bestämma om bolaget ska ha revisor eller tvingas ha en auktoriserad revisor?

Sådana frågor rör riktiga pengar för en uppstartande entreprenör och de är troligen inte heller redo att ta hantera hela det betungande administrativa formalia-paket som det innebär att driva ett publikt bolag. Jo, gräsrotsfinansiering är ett sätt att finansiera ett företag, men det är också ett sätt att skapa en marknad för företagets produkter eller tjänster samt att motivera till engagemang och återkoppling för produkt- och företagsutveckling. Det är finansiering, marknadsföring och affärsutveckling. Det är tre getingar i en smäll. Det är dock enkom på grund av aktiespridningen gräsrotsföretag behöver en nya legal skepnad, de andra sidorna av en gräsrotskampanj saknar sådana behov.

Reglera och gå vidare

Det måste väl ändå vara fel att tvinga in gräsrotsföretagen in i en AB-form som tillkom för att svenska företag skulle kunna regleras som andra europeiska börsbolag. Eller är det tänkt att regleringen av publika bolag ska luckras upp för att passa mindre aktiebolag med spridda ägarkretsar? Regleringen av gräsrotsfinansierade aktiebolag bör istället söka andra lösningar (som i och för sig bör snegla på börsrätten). I det här sammanhanget är lite förvånande att det är godtagbart att infoga en subkategori för vinsutdelningsbegränsade AB (SVB-bolag i aktiebolagslagen 32:a kapitel), men inte en subkategori för privata bolag som överskridit gängse nivåer för aktieägarantal.

På det hela taget är nog dags för en liten verklighetcheck av regleringens påverkan på teknik- och finansutveckling, både från normgivare och från branschen. Det är sällan reglering, annat än på marginalen, lyckats med att hindra ny teknik eller goda affärer från att hända när det varit deras tid att bryta fram. Internetdriven finansiering kan inte stoppas när alltmer av samvaro och ekonomiska transaktioner sker på nätet. Affärer, sunda och osunda, kommer alltid att hitta avnämare oavsett regelverk. Finns kapital, finns råd. Konjunkturen är en bättre mätare på ekonomisk aktivitet än regelmängd. Så det vore rekommendabelt om den svenska lagstiftaren säkrade upp förtroende och marknad med regler för gräsrotsfinansiering så snart som möjligt; det är den bästa spark i baken för plattformar, entreprenörer och investerar kan få för att driva utvecklingen vidare.