Gräsrotsfinansiering

Will the real equity crowdfunding please stand up?

Standard

Gräsrotsfinansiering (crowdfunding) beskrivs ofta som en radikalt ny finansieringsform, en omstörtande affärsmodell som ska förmera och sprida innovationskraft, konkurrenskraft och arbetskraft. Enligt förespråkarna bör den därför regleras med mjukare medel än etablerad företagsfinansiering och aktiemarknad. Nu börjar dock den praktiska och krassa verkligheten alltmer göra sig påmind och gräsrotsfinansiering pekas då ut som problematisk för styrningen i nyföretagandet. Problemen hanteras med trubbiga legala metoder, vilka i sin tur schackrar med gräsrotsfinansieringens själva idé.

En hoper tröga bolagsstyrare

I en artikel i Realtid.se (Många delägare kan sinka startups) ifrågasätts flexibiliteten och anpassningsförmågan hos gräsrotsfinansierade företag. En namnkunnig affärsängel är inte särdeles imponerad av gräsrotsfinansierade företag där ”styrelsen måste kalla alla aktieägare om det ska beslutas” och det ”passar inte en startup där det är viktigt att kunna fatta snabba beslut”. Från forskarhåll (Handels) adderas: ”det är framförallt problem för nystartade företag som snabbt och billigt måste byta inriktning” och ”att icke-professionella investerare är mindre benägna att agera långsiktigt”. Gräsrotfinansiering anses skapa tröga startup-företag.

Uttalandena, förvisso något motsägelsefulla, rimmar med den spaning om gräsrotsfinansieringens juridiska utmaningar som jag beskrev i min artikel i Lexnova för ett par år sedan. Problematiken kan sammanfattas i frågan: Hur ska majoritetsaktieägare och bolagsledning kunna styra och leda ett företag med en månghövdad och engagerad aktieägarkrets, givet de rättigheter minoritetsaktieägare och enskilda aktieägare innehar enligt aktiebolagslagen?

Det är inte långsökt att tänka sig att där skon verkligen klämmer för affärsänglarna och andra finansiellt sinnade aktörer är att gräsrotsfinansierade företag inte lika enkelt kan förvärvas av andra företag (vilket därmed realiserar investeringens avkastning) eftersom ett uppköpsbud måste övertyga samtliga investerare att budpriset verkligen är högre än det nuvarande marknadsvärdet. Attityden är att gräsrotsfinansiärer är nyttiga när de är med och möjliggör starten av ett företag, men en belastning när majoritetsägare ska göra exit eller bolagsledningen vill gå samman med ett annat företag. Men uppriktigt sett är de gräsliga minoritetsaktieägarna bara tröga för att de långsiktigt trott på grundarnas ursprungliga planer och på företaget de tillsammans skapat.

Att paketera bort inflytande

Inför denna finansiellt (dock kanske inte företagsekonomiskt) deprimerande profetia har finansiellt erfaret folk överlagt med legalt erfaret folk för att hitta en lösning på problemet den tröga flocken av gräsrotsinvesterare. Machiavelliskt intrigerande för att beskära minoritetens inflytande är lika gammalt som aktiebolaget självt, så det är bara att botanisera bland den etablerade arsenalen. Lösningar som föreslås i artikeln är dels att mindre aktieägare går ihop med större aktieägare (och bilda ett holdingbolag som gör investeringen), dels att flera aktieslag skapas (med differentierad rösträtt). Dessa lösningar har saluförts tidigare och kommenterats av mig här och här.

För att illustrera detta kan man se till den nya aktören på den svenska scenen för gräsrotsfinansiering, Pepins Group, lägger upp sina transaktioner. Pepins använder sig av ett separat investeringsbolag (som är ett publikt aktiebolag varför man undgår det straffsanktionerade spridningsförbudet som drabbar övriga svenska plattformar), röstvärdesdifferentiering och aktieägaravtal för att kringskära investerarnas inflytande. Upplägget ser ut på detta sätt:

Gräsrotsfinans struktur

Investeringsbolaget har till enda uppgift att äga och förvalta aktierna i rörelsebolaget samt bevaka de nya ägarnas rättigheter i förhållande till rörelsebolagets grundare och andra direktinvesterare. Investeringsbolaget har tecknat ett aktieägaravtal med övriga ägare i rörelsebolaget som reglerar bland annat nyemissioner och försäljning av bolaget. Upplägget håller dörren öppen för ”strategiska investerare” att direkt investera i rörelsebolaget, utan att investeringsbolaget har något att säga till om. Investeringsbolaget är en minoritetsaktieägare som styrs av grundarna till rörelsebolaget och vars kontroll begränsas genom ett aktieägaravtal. Detaljerna av aktieägaravtalet framgår inte vid gräsrotsinvesteringen, men eftersom dessa avtal inte är bolagsrättslig bindande för styrningen av rörelsebolaget kan aldrig gräsrotsinvesterarna få ett reellt inflytande i rörelsebolaget, ens i paritet med deras minoritetsinnehav.

Interludium: aktiebolagsrättsliga baskunskaper

En nödvändig parentes (för komplettering av den aktiebolagsrättsliga grundkunskap där utsagorna i den omtalade artikeln tycks brista):

  1. Styrelsen har en omfattande beslutskompetens som i princip är oberoende av aktieägarna. I mycket korta ordalag har styrelsen till uppgift att organisera och förvalta bolagets resurser så att dess syfte och verksamhetsmål uppfylls (bl.a. ABL 8:4). Aktieägarna kan genom bolagsstämman – och endast genom bolagsstämman – besluta om ramarna för styrelsen beslutskompetens bland annat genom ändringar av bolagsordningen eller beslut om kapitaltillskott och värdeöverföringar. Bolagsstämman får ge anvisningar till styrelsen endast så länge de är förenliga med lag (se bl.a. ABL 8:41 2 st), stämman kan inte helt frångå den lagstadgade funktionsfördelningen och bolagsstyrningen. Det leder fel att säga att bolag inte kan fatta snabba beslut bara för att de har många aktieägare – det motsatta förhållandet gäller i aktiebolagslagen. Läs gärna min bok Praktisk bolagsstyrning.

2. Rösträttslösa aktier är förbjudna i Sverige. Det går alltså inte att ”skydda” bolagsledningen från investerarnas inflytande genom att emittera aktier som inte medför någon rösträtt. Förbudet mot rösträttslösa aktier framgår inte direkt av ABL men regeln läses subtilt in i regleringen av rösvärdesdifferenser. Enligt ABL 4:5 får ingen aktie ha ett röstvärde som överstiger röstvärdet av en aktie med mer än 10 gånger. En aktie kan därför inte ha röstvärdet noll. Anledningen till att rösträttslösa aktier är förbjudna, likaså anledningen till varför skillnaden i röstvärde är reglerad, är att med finansiell risk ska följa ett inflytande – och tvärtom med inflytande ska följa finansiell risk.

Konventionell eller alternativ syn på aktieägare

Det tycks som om gräsrotsfinansieringens framgångsfaktorer, såsom de framstår vid belönings- och förköpsbaserad gräsrotsfinansiering, går förlorade när det kommer till aktiebaserad gräsrotsfinansiering (euity crowdfunding). Generellt sett syftar gräsrotsfinansiering till att finansiera projekt, testa nya produkter och skapa kundmarknader men även till att engagera och motivera supportrar för verksamheten, affärsidén och produkterna. Det nya, i förhållande till den gamla skolans finansiering, är att finansiärerna ges en mer mångfasetterad roll än som enkom dum kapitalkälla. Finansiärerna ses istället som en armé av ambassadörer, med nyttiga egenskaper liknande de som nystartande företag traditionellt söker hos affärsänglar: industrikompetens, nätverk, affärsnäsa och bred erfarenhet. Till detta kan adderas den spridda personkretsens oöverträffade förmåga att suga upp relevant omvärldsinformation och föreslå innovativa förbättringar. Det är detta som är flockens visdom, ’the wisdom of the crowd’. Gräsrotsfinansieringens äkta bidrag till samhällsekonomin är en radikalt ny syn på fördelen att ha en flock av finansiärer, att aktieägare också efter det att de avhänt sig sina pengar är en resurs och inte en belastning.

Som jag skisserat tidigare finns i gräsrotsfinansieringen en unik möjlighet att bjuda in investerarna till medinflytande i aktiebolagets förvaltning. Genom att utveckla nätbaserade bolagstämmor i realtid för mindre aktiebolag med många aktieägare kan investerarnas kunskap, entusiasm och kapital kanaliseras till en inkluderande förvaltningsform av sällan skådat slag. Detta är ju denna lösning på styrningsproblemet, bolagsstämmor online, som skulle frigöra mycket av den tid och kraft som läggs ned i samband med fysiska bolagsstämmor; energi som kan användas till andra produktiva aktiviteter både hos bolag och investerare. Men att i sin tur utveckla bolagsförvaltning och bolagsrätt kan vara att kräva för mycket av en startup-kultur som återigen mest tycks bottna i personligt vinstintresse, med råd från en förstelnad legal profession. Nya organisationsformer som löser aktiebolagsrättsliga dilemman får istället sökas i den tankeväckande nya mark som blockkedjeteknikens pionjärer bryter. Där kan skönjas konturerna av decentraliserade autonoma företag vars hela existens styrs av investerarbeslut, se exempelvis the DAO (Decentralized Autonomous Organization).

Följder för regleringen av gräsrotsfinansen

Om nu inte gräsrotsfinansen erbjuder någon ny modell för att finansiera och förvalta företag saknas skäl till att inte låta dessa bolag regleras i enlighet med gällande bolags- och aktiemarknadsrätt. Finansinspektionen kom i sin kartläggning av gräsrotsfinansieringen att det är bäst att vänta och se innan en särskild reglering sätts på plats. Det är gräsrotsfinansens aktörer som måste bevisa att det rör sig om något annat än helt vanlig finansiering av bolag som kan motivera en mjukare särbehandling. Eftersom aktieägarfientliga strukturer tycks vara den föredragna lösning på de uppenbarade problemen känns en understödjande specialreglering av gräsrotsfinansen alltmer som ett felaktigt vägval. Tvärtom är det snarast brådskande att klargöra att denna finansieringsform måste uppfylla gällande regler för aktiespridning, informationsgivning och bolagsstyrning. Det verkar det bara vara en tidsfråga innan en intet ont anande aktieägarflock blir ordentligt uppskörtad i en dubiös gräsrotskampanj. Tyvärr kommer efterdyningarna, med oundvikligt än striktare regler, effektivt stänga ner gräsrotsfinansieringens löfte om att kunna underbygga ett samhällsekonomiskt viktigt tillflöde av nya affärsidéer och nya företag.

FI vill ansa gräsrotsfinansen

Standard

Regeringens uppdrag till Finansinspektionen att kartlägga den svenska gräsrotsfinansen har utmynnat i en relativt habil analys med flera inspirerande problembeskrivningar och rättstillämpningar som lagstiftare, tillsynsorgan och bransch behöver adressera under den närmaste tiden.

FI:s rapport Gräsrotsfinansiering i Sverige – en kartläggning (Dnr 15 – 17414) är framförallt ett inledande och orienterade dokument. Rapporten fokuserar på de två former av gräsrotsfinansiering som ligger FI närmast om hjärtat, nämligen aktiebaserad GF (som FI något breddar till ’andelsbaserad’) och lånebaserad GF. Rapporten ger ingen djupare analys av fenomenet, även om den bidrar till en kategorisering, utan hänvisar till Tillväxtverkets rapport från 2013. Istället kan FI:s rapport karaktäriseras som en legal riskanalys visavi de olika regelverk FI har i sin arsenal.

Rapportens röda trådar

Ett övergripande perspektiv är konsumentperspektivet. Problemen i de olika formerna av gräsrotsfinans uppstår eftersom inte konsumentskyddet är tillräckligt väl tillvarataget. Här krockar FI:s tillsyn med Konsumentverkets och rapporten belyser flera sådana konflikter mellan myndigheternas kontroll och regler. Perspektivet är relevant för lånebaserad GF men leder fel för aktiebaserad. Aktiebaserad GF rör investeringar i rörelsedrivande bolag och ligger mycket nära eller överlappar värdepappersområdet. FI inlemmar så gräsrotsfinans med andra ”sparformer”. Förvisso ett vanligt ord för kapitalplaceringar men ganska underligt för ett fenomen som snarast torde klassificeras som en ”spekulationsform”.

Gräsrotsfinansens risker är kända och FI bidrar inte med några större nyheter i sin kartering. Informationsasymmetrier i anslutning med oerfarna investerare, entreprenörer och plattsformsoperatörer och nystartade bolag kan lätt bli kombination av karaktären den perfekta finansstormen. FI tycks fästa relativt stor vikt vid är plattformsoperatörernas skeva incitamentsstruktur, dvs att plattformarna är beroende av lyckade kampanjer för sina intäkter. Plattformarna själva kan därmed inte förväntas föra en restriktiv och återhållsam inställning till de entreprenöriella projekt som ges utrymme. Uppgifterna värdering, besiktning och kreditprövning landar därmed i knät hos de förhoppningsfulla men begränsade investerarna.

Gräsrotsfinansens rättsliga snubbeltrådar

Det finns flera delar av den rättsliga analysen som väcker intresse, bl.a. gräsrotsfinansens koppling till marknadsföringslagens krav där Konsumentverket fått in fyra anmälningar mot lånebaserad gräsrotsfinans under 2015. Flera regelverk är tillämpliga på lånebaserad GF. Men gällande aktiebaserad gräsrotsfinans är det framförallt de två följande punkterna som är intressanta.

  1. Aktiebolagslagens spridningsförbud

FI anser att GF strider mot spridningsförbudet (ABL 1:7). Rapportens analys är dock relativt inlindad när de konstaterar att plattformarna underlättar spridning av aktier i privata aktiebolag till allmänheten och att det inte är självklart att en inloggning är tillräcklig för att undantaget från kompletteringsförbudet i ABL 1:7 st 2 ska vara tillämpligt. I sina slutsatser sätter dock FI ner foten och konstaterar att den annonsering som sker på plattformarnas webbplatser med erbjudanden om att investera i privata aktiebolag strider mot spridningsförbudet. Slutsatsen överensstämmer med min analys.

  1. Tillståndspliktig verksamhet

FI konstaterar att LHF (lagen om handel med finansiella instrument) och VPML (lagen om värdepappersmarknaden) inte är tillämpliga på GF-plattformar. Den springande punkten för slutsatsen är att aktier i privata aktiebolag inte utgör finansiella instrument i lagarnas mening. Detta är förvisso en rimlig slutsats, men det är ändå inte tillräckligt. Det finns inget som hindrar att GF-plattformarna sprider aktier i publika aktiebolag – och det förekommer i praktiken även om privata aktiebolag är vanligare. Det är orimligt och ägnat att förvirra aktörerna om plattformarna blir tillståndspliktiga för en del av sina transaktioner men inte för andra.

Att spinna starkare trådar

Finansinspektionen har i sina slutsatser summerat en rad aktiviteter som måste sjösättas för avhjälpa de identifierade konflikterna mellan gräsrotsfinansieringens nuvarande struktur och gällande rätt. Visa åtgärder är relativt pressande, andra kräver eftertanke.

Följande aktivitetsbehov kan utläsas av rapporten:

  • Se över aktiebolagslagens spridningsförbud eftersom GF-plattformarnas verksamhet strider mot förbudet. Med tanke på att redan försök till spridning är straffsanktionerad i ABL 30:1 pockar frågan på snar uppmärksamhet från lagstiftaren.

Det finns dock inte skäl till att måla väggarna fulla med wanted-affischer på entreprenörer och omedelbart rida åstad med stora uppbåd för att lyncha ABL-missdådarna (men mer om det en annan gång).

  • Överväga specialreglering av gräsrotsfinansiering under något stadium av utvecklingen. Finansieringsformen är fortfarande en mycket liten, men växande, del av finansmarknaden. En specialreglering måste vara proportionell. Den bör ta i beaktande både möjligheterna för välinformerade investeringsbeslut och finansieringsformens utvecklingspotential.

Modus operandi bör här vara att skynda långsamt. Existerande regelverk har stora möjligheter att härbärgera i vart fall de välbekanta delarna av gräsrotsfinansen. Och GF-branschen bör först få uppmaningen och möjligheten att adressera problemen på samma sätt som den etablerade aktiemarknaden; med självreglering och tekniska lösningar.

  • Balansera riskerna vid allmänhetens såddfinansiering av företag med ett förstärkt konsument-/investeraskydd.

Information är bra, rättigheter är bättre. Mycket av den utländska nyregleringen inom gräsrotsfinans fokuserar på utbildning och information till investerarna. En lovvärd ambition, men investerare har sällan kraft att höja sig över flockmentaliteten ens på den mer etablerade aktiemarknaden. Därför behöver det svenska minoritetsskyddet stärkas både i praktik och princip.

  • Plattformarna måste förmås söka tillstånd hos FI. I viss utsträckning sker registrering enligt lag om anmälningsplikt för viss finansiell verksamhet, vilken kan komma att uppfattas som ett ”falskt tillstånd” som inte är kopplat till den tillsyn som normalt förknippas med FI. Denna anmälan är inte tillräcklig för att motverka gräsrotsfinansens risker.

Eftersom FI anser att plattformarna i stort faller utanför den etablerade regleringen av aktiemarknaden behövs antingen en expansion av reglernas tillämpningsområde eller en specialreglering (med tillhörande budget). Det centrala är att upprätta en rimlig tillsyn för branschaktörerna, som går utöver en årlig kontroll av bolagsledning och ägare samt efterlevnad av reglerna om penningtvätt och terrorfinansiering.

  • Upprätta ett system för uppföranderegler och informationskrav för plattformar och företag, inom befintliga regelverk eller med nya regelverk.

Det finns många delar av regelsystemet för aktiemarknaden som kan användas som byggritning för ett sammanhängande och trygghetsskapande ramverk för branschen. Tillstånd, tillsyn, informationskrav, uppföranderegler, förhandsbesked och konfliktlösning är alla relevanta delar av ett sådant ramverk. Men det behövs ett kalejdoskopiskt orakel för att förutsäga vad som ska ske genom lag och föreskrift, vad som ska ske med rättskipning, vad som ska ske som branschinitiativ och vad som ska ske som tekniska lösningar.

Gräsrotsfinansiärernas rätt klipps bort

Standard

Det är alltmer uppenbart att gräsrotsfinansierade entreprenörer och deras rådgivare inte riktigt begriper vilket Frankensteins monster som väckts till liv. Utan hänsyn till naturens lagar har lemmar från det publika AB:t sytts ihop med organ från det privata AB:t. Det gräsrotsfinansierade aktiebolaget är en aktiebolagsrättslig skräckfilm.

Mina tidigare pedagogiska insatser på området har varit riktade mot att försöka inskärpa allvaret i ABL 1:7 1 st där privata aktiebolag förbjuds annonsera sina värdepapper till allmänheten. Inte för att jag misstycker till själva kombinationen av nya affärsprojekt och finansiering via internet. Tvärtom hyser jag stor förväntan om de möjligheter gräsrotsfinansieringen kan medföra, inte bara för affärslivet, utan även i sin tur för aktiebolagsrätten. Det är bara att gällande rätt, med de intressen den avser att skydda, måste beaktas. Jag har bland annat skrivit detta om annonseringsförbudet och gjort en liten infografisk presentation här.

Men det är besvärande att gräsrotsförespråkare och rådgivare inte verkar vilja axla det betydande ansvar som det innebär att vända sig till allmänheten för finansiering, särskilt då detta sker i strid med ABL. Nödgat kan jag begripa att plattformar och gräsrotsentreprenörer blundar för problemen med ABL 1:7. Så länge inte domstol har avgjort frågan får vi alla leva med de skenbara motsägelser som uppstår i en paragraf som utredare, regering och lagråd nymornat bollat fram. Möjligen kommer bollen åter i rullning efter FI:s mer överlagda utredning nu i december.

Mer svårsmält är dock de ansträngningar som pågår för att förta möjligheter till inflytande för de minoritetsaktieägare man i första rummet ansträngt sig för att locka till investering. I september kom rekommendationer från en advokatbyrå med uppstartsfokus som jag uppmärksammade här. Nu är det en annan advokatbyrå med samma pretentioner som spikar upp ett liknande minoritetsfientlig agenda. Problembeskrivningen är att det kommer 1 000 nya aktieägare till bolaget vilket medför administrativa kostnader och förlust av kontroll. Turen är så kommen till själva förvaltningen av aktiebolag, jämför min uppräkning av grästrotsfinansieringens legala utmaningar i Lexnova.

I korthet rekommenderar således legala rådgivare till gräsrotsfinansierade entreprenörer följande medel för att tillintetgöra de rättsligt legitima inflytande som minoritetsaktieägare besitter enligt svensk rätt:

  1. Röstvärdesdifferentiering

Det vanligaste sättet att minimera minoritetsaktieägares inflytande är att göra vissa aktier röstsvaga (B-aktier) och andra aktier röststarka (A-aktier). Aktiebolagslagen ger möjligheten till röstvärdesdifferentiering (ABL 4:2) men den begränsas till proportionen 1:10 (ABL 4:5). Det är få problem med denna normala metod för att skilja på finansiering och kontroll eftersom den är transparent för investerare.

  1. SPV-bolag

En mer dubiös metod för att begränsa grästrotsinvesterarnas kontroll är att tillskapa ett särskilt bolag (ett Special Purpose Vehicle) som hålls skilt från det rörelsedrivande bolaget. Investerarna får därmed sitt inflytande över ett tomt bolag medan entreprenören kan styra rörelsebolaget efter eget skön utan hänsyn till andra än sig själv och SPV-bolagets minoritetsintresse.

  1. Överlåtelsebegränsningar

I privata aktiebolag vars aktier ägs av ett fåtal delägare är det vanligt att aktierna är belagda med olika typer av överlåtelsebegränsningar (hembud, förköp och samtycke). I ett partnerbolag är det viktigt att partnernas förtroende upprätthålls och att ingen blir tvingad att samarbeta med någon som inte innehar övriga partners förtroende. Aktiebolagsformens grundläggande princip är dock att aktier är fritt överlåtbara (ABL 4:7). Det är också ett grundläggande krav för aktier som är spridda till allmänheten och föremål för handel på en organiserad marknadsplats.

  1. Tvångsinlösen

Gräsrotsfinansierade aktiebolag rekommenderas även att hålla investerarnas totala andel till under 10 procent av aktierna så att tvångsinlösen av minoritetsaktier enligt ABL:s 22 kap. Detta är dock ett tveeggat svärd eftersom en minoritet också har rätt att påkalla inlösen.

  1. Aktieägaravtalsförpliktelser

En mer gångbar form av minoritetsförtryck är dock att påtvinga gräsrotsfinansiärerna ett aktieägaravtal som begränsar deras inflytande som förutsättning för deras initiala investering. I artikeln rekommenderas att avtalet innehåller en s.k. drag-along clause vilken innebär att majoritetaktieägaren kan tvinga minoriteten att sälja till en potentiell köpare av bolaget. Det är dock inte den enda formen av begränsning av minoritetens handlingsfrihet som kan föreskrivas i ett aktieägaravtal. Samtidigt måste alltid tas i beaktande att dylika avtal inte har aktiebolagsrättslig verkan.

Genom kombination av dessa metoder kan gräsrotsinvesterarna effektivt avskäras från sina aktiebolagsrättsliga rättigheter och inflytande. Även om det sker med lagliga medel är det i stark kontrast till den andemening och struktur som ligger till grund för aktiebolagslagen. Det bäddar för ett haveri.

Till de gräsrotsfinansierade entreprenörer som väljer att lyssna på rådgivare vilka med alla tillgängliga medel försöker beskära minoritetsaktieägarnas rättigheter och inflytande, vänligen betänk följande:

  • De minoritetsaktieägare som initialt investerat i verksamheten är i stor utsträckning de individer som skapat de möjligheter och det intresse för företaget som nu åtnjuts.
  • Aktiebolagsrätten bygger på år av frammejslande och balanserande av de resonliga och legitima intressena hos majoritet, minoritet och borgenärer.
  • Grästrotsfinansiering ger aktiebolagets egenskaper som närmast är att likna med ett mindre börsbolag. I börsrätten har den aktiebolagsrättsliga likhetsprincipen (dvs. att alla aktieägare ska behandlas lika) en än mer central position. Omfattande regler finns för att säkerställa minoritetsaktieägarnas intressen och rättigheter.
  • Ett alternativt perspektiv på ”problemet” med minoritetsaktieägare är att göra dem till vänner. En av grundtankarna för den s.k. delningsekonomin är att gemensamma resurser och intressen ger synergiska effekter för alla. Minoritetsaktieägare är resurser, inte bara att de kan tillskjuta kapital, utan även att de kan vara ambassadörer, kunder, säljare, affärsutvecklare. Genom att involvera dem i företagets förvaltning som aktiebolagslagen förutsätter och möjliggör blir företaget starkare.