Konsensus kring gräsrotsfinansiering är att den bör regleras. Frågan är bara hur. Utöver de uppenbara lagstridigheterna finns flera risker för investerare, bolag och plattformar som måste hanteras. Vilken är den optimala mixen av reglering, teknik och flockens eget ansvar? En för klåfingrig reglering hotar att ”kasta ut barnet med badvattnet”.
Lyssna till Sveriges Radios inslag – under medverkan av mig:
P1-morgon utreder begreppet”crowdfunding”
FI utreder gräsrotsfinansiering
Ett välkommet besked från regeringen som ger FI i uppdrag att utreda förutsättningarna för gräsrotsfinansiering i Sverige. Förhoppningsvis lämnar den svenska normgivaren strategi vänta-och-se för en mer aktiv roll.
Gräsrotsfinansiering är ännu sin linda men fler och fler företag driver aktiva plattformar riktade mot privatpersoner som investerare och långivare. Inom aktie- och lånebaserad gräsrotsfinansiering finns stor potential för kapitalanskaffning, företagsbyggande och avkastning. Men här finns även stora risker för förluster, konkurser och falsarier. Det är hög tid att berörda normgivare tar sig en funderare och lägger fram grundläggande spelregler.
Flera länder har redan infört regler kring gräsrotsfinansiering och många organ utreder normgivning, däribland EU. Regeringen ger Finansinspektionen drygt fyra månader att utreda gräsrotsfinansieringens förekomst, särdrag, informationsgivning, och utländska erfarenheter. Uppdraget ska rapporteras den 15 december 2015.
Det ska bli spännande att se vad FI drar för slutsatser av den hittillsvarande utvecklingen och hur vägkartan för framtiden ska se ut. Det finns risker med att reglera ett relativt nytt fenomen som ännu försöker hitta sina hållbara former. Men det finns även risker att inte reglera ett fenomen där privatpersoner avhänder sig kapital till företag under otydliga löften om avkastning.
Enligt mitt förmenande behöver FI, och regeringen, framförallt ta ställning till pressande punkter:
Aktiebaserad gräsrotsfinansiering för privata aktiebolag är förbjudet i ABL 1:7 (se artikel eller infografik). Även om de transaktioner som ägt rum är civilrättsligt giltiga finns det idag en mängd entreprenörer som riskerar böter eller fängelse på grund av tidigare genomförda gräsrotskampanjer. Även försök att sprida aktierna är kriminaliserat (böter eller fängelse) så misslyckade kampanjer är också i farozonen. Denna situation är hämmande för gräsrotsfinansieringens utveckling i Sverige och måste förändras.
Det enklaste sättet att göra detta är att införa ett nytt undantag i ABL 1:7. Annonsering för att försöka sprida värdepapper i privata aktiebolag bör endast tillåtas om gräsrotsplattformen står under tillsyn av FI (se pkt 2 nedan).
Eftersom detta rör lagstiftning är det inget FI kan göra på egen hand men en förändring av ABL bör snarast initieras för att avhjälpa nuvarande status.
Som många nya internetverksamheter anser sig gräsrotsplattformarna bara vara passiva kontaktytor där aktörer möts och gör upp affärer. De hoppas kunna reglera sin relation enkom på basis av ett enkelt användaravtal mellan personen som är inne på webbsidan och företaget som gör sidan tillgänglig. Gräsrotfinansieringsorganisatören är dock en mellanhand på samma sätt som många andra aktörer i den finansiella sektorn, bl.a. marknadsplatser och fondbolag. Finansrätt handlar i mångt och mycket om att reglera intermediärernas roll och aktiviteter.
I flera andra länder (bl.a. Storbritannien) har de nationella finansinspektionerna efter diskussioner med gräsrotsplattformföretagen valt att föra in företeelsen under myndighetens tillståndspliktiga verksamheter och utöva viss tillsyn över aktiviteterna. I många fall har företagen själva initierat detta istället för att leva med osäkerheten om att finansinspektionen en dag ska slå ner på verksamheten. Finlands största gräsrotsfinansföretag är registrerat av den nationella finansinspektionen. I Sverige ses inga sådana diskussioner.
En självklar utkomst av FI:s utredning är att föra in aktie- och lånebaserade gräsrotsverksamheter under sin tillsyn och reglering.
All investering är riskfylld, men mest riskfylld är såddinvestering. Det är inte för intet professionella riskkapitalister på alla sätt försöker limitera sin risk, genom bl.a. investeringsportfölj, värdering och besiktning.
Privatpersoner kan inte förväntas ha vare sig kunskap eller förmåga att lägga upp sin investeringsstrategi på detta sätt. De kommer oundvikligen sätta pengar i idéer som känns koola, fräscha eller fantastiska. Med endast en flyktig tanke på verksamheten, organisationen, värderingen och villkoren. Alla klassiska börsbubblor, från South Sea Bubble och framåt, uppvisar samma mönster – det är därför värdepappershandel nuförtiden är noga reglerad.
Investerare ska inte vara helt skyddade från risk. Men investerare ska inte heller vara prisgivna åt euforiska entreprenörer, incitamentsskruvade mellanhänder eller kvacksalvande finansbedragare. Det bör finnas en ”lagom risk” för den allmänhet som lockas investera i gräsrotsprojekt. Som sagt, tidigare har denna verksamhet varit helt förbjuden i Sverige och utomlands – just på grund av riskerna med såddinvesteringar.
En väg mot en säkrare miljö för gräsrotsfinansiering är att påföra plattformsföretagen en skyldighet till viss genomlysning och utvärdering av gräsrotskampanjerna. Av ren självbevarelsedrift bör plattformsföretagen i praktiken utföra viss förnuftsbaserad besiktning av kampanjer de släpper in, t.ex. av entreprenörens handel och vandel. Men det finns värde i att FI ställer upp kriterier för vilka kontroller som bör utföra. Likaså att det finns en fastställd modell för beskrivning av företagsvärdering och investeringsrisker.
4. Aktieägarnas information och rättigheter
I flera av de utländska regleringarna (bl.a. USA) har man uppställt kriterier för investerarna; dels förmögenhetsnivå, dels investeringsvolym. Detta är fel väg att gå eftersom kraften i gräsrotsfinansiering är potentialen till omfattande mikroinvesteringar. Reglering av vem som får vara med och med hur mycket kommer att omkullkasta den verksamma ingrediensen i företeelsen.
En ytterligare regleringsmodell är att försöka höja och säkerställa kunskapsnivån hos investerarna. Även om detta har sin logik och tycks behjärtansvärt faller även det kort om målet. Också den mest kunniga investeraren följer strömmen och går på minor, se exempelvis de investerare som blev lurade av Bernie Madoff. Liksom förmögenhets- och investeringskriterier förefaller det kontraproduktivt med tuffa kunskapskriterier för gräsrotsfinansiering. Ett gräsrotskörkort kostar mer än det smakar. Det är förvisso tacknämligt om involverade aktörer aktivt försöker utbilda både investerare och företag i förutsättningarna för finansieringen, men det kan aldrig ersätta verksamma regler för information och rättigheter.
De grundläggande reglerna till skydd för minoritetsaktieägare finns i ABL. På aktiemarknaden har dock reglerna på många plan behövts kompletteras så att relevant, likvärdig och aktuell information finns på marknaden. Det är tydligt att privata AB med gräsrotsfinansiering behöver en reglering som delvis liknar den som gäller för börsbolag. Eftersom sådan reglering hota bli en kostsam belastning måste en gyllene medelväg sökas. Verksamma kontrollmekanismer och investerarskydd måste dock upprätthållas.
En kompletterande säkerhetsmekanism som kan tillämpas är att kräva att företag som söker kapital från allmänheten ska ha en auktoriserad revisor vald av bolagsstämman. Eventuellt med särskilda uppgifter för att tillvarata minoritetsaktieägarnas intressen. Möjligen kompletterad med en generell aktieägarombudsman i samarbete med berörda myndigheter, med roll som både mentor och vakthund, vore troligen en lyckad institution.
Så det finns således mycket för FI att fundera under hösten.
